Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evripideiska motiv i Asteropherus »comœdia» Tisbe. Af Viktor Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evripideiska motiv i Asteropherus »comœdia» Tisbe.
53
an erotic novel being written by a pope». Det är därför intet
märkvärdigt, om vår Asteropherus, en den i Sverige sent födda
humanismens man, känt till den så allmänt bekanta romanen, som
med sin obundna sensualism, sina visserligen mera naiva än plumpa
cynismer och sin drastiska skildring är en äkta typisk frambringelse
af den glada italienska renässancen. Den bild, författaren gifvit af
Lucretia, som företräder den lidelsefulla, alla hänsyn trotsande
kärleken, kan också tänkas hafva satt ett visst aftryck på A:s teckning
af Tisbes karaktär.
III (Jfr sid. 43). Har månne Asteropherus vid läsningen af
Euryalus och Lucretia ledts på den tanken att söka stoff för sin
»comoedia» först hos den af författaren efterbildade Seneca och
sedan hos Evripides? *. Huru härmed må förhålla sig — deus
ali-qui viderit —, äro vi skyldiga att närmare uppvisa Senecas
påstådda inflytande på Aeneas Sylvius’ roman.
Euryalus och Lucretia intagas vid första anblicken af en lidelsefull
kärlek till hvarandra. Vid hemkomsten förtror sig den senare helt
ogeneradt åt en gammal tysk trotjänare, Sosias, och beder honom
underrätta E. om hans lycka. Tjänaren vägrar i början och gör
allvarliga föreställningar, men då matmodern slutligen hotar att
begå själfmord, tystna hans betänkligheter. Hela denna scen är
delvis endast en metern nödtorftigt brytande, prosaisk omskrifning af
scenen mellan Fädra och amman:
Senecas Fädra, rec, Leo.
v. 129 ff. Thesea conjunx, clara
proge-nies Jovis, nefanda casto
pec-tore exturba ocius! Extingue
flammas neve te diræ spei
Aneas Sylvius, Opera om?iia
pag. 626.
Sosias. ><
Quin potius, clara progenies hums
urbis, exturbas nefandas flammas e
casto pectore? Ne obsequere diræ spei
Extingue ignem! Non ægre amorem pel-
1 Hippolytos namn möter oss en gång i Euryalus och Lucretia (liksom också
Pyramus och Tisbes). Sid. 641 säger L. till sin älskare: Tu meus es G-ameni-
(i)
des (? skall väl vara Ganymedes), tu meus Hyppolitus (!!), Diamedesque (?) meus,
hvarpå naturligen den galante E. gifver sin dam lika många namn ur
mytologien och sagan. Man kan i allmänhet säga om språket i denna roman, att det
icke står den svenska Tisbe efter i »rikedom på såväl cynismer som cirklade
mytologiska jämförelser» (Schück).
Men ojämförligt viktigare förmedlingslänkar för en öfvergång (i första hand
till Seneca) än detta enstaka namn böra de öfverraskande lån från »Phædra»,
för hvilka i detta tillägg skall redovisas, hafva erbjudit vår landsman vid hans
»förstudier».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
