Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. G. Geijer. Bidrag till en literär karakteristik. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Otto Sylwan,
Men innan Geijer ledd af den tyska idealistiska filosofien och
sin starka religiösa känsla hann fram till sin egen personlighet, fann
sin uppgift och återställde harmonien i sitt väsende, förflöto flera år.
Hvad han under dessa det oroliga sökandets år, hans egentliga
studenttid (1799—1808), producerade, är föranledt af yttre orsaker. Så
främst äreminnet öfver Sten Sture, ett ungdomligt kraftprof,
framsprunget ur känslan af en orättvis kränkning. Numera intresserar
det egentligen genom de spår, man däruti tycker sig finna af den
kommande historikern, som kanske tydligare förråder sig, då han i
brefven från början af 1804 omtalar denna sak och akademiens
(Rosensteins) anvisningar. Ur denna synpunkt är det mycket att
beklaga att Geijers andra försök i samma art öfver Axel Oxenstjerna
synes hafva gått förloradt; vi få nu nöja oss med Tegnérs
entusiastiska omdöme, att »Schillers stora ande sväfvar öfver hela stycket».
Att döma af Rosensteins bref till Geijer (den 2/2 1807) tyckes
orsaken till, att skriften lämnades obelönad, mindre hafva varit
författarens »teori» att »göra en historia af ett tal» (Geijers eget
uttryck) än hans tendenser mot »den nyare filosofien», redan nu illa
beryktad hos den vittra domstolen.
Till denna tid hörde vidare de båda disputationerna »De ingenio
politico medii ævi» 1806 och »De stilo historico apud romanos» 1808,
den senare ursprungligen afsedd att tjäna såsom specimen i latin
och ej i historia. Att Geijer sedermera mottog Fants kallelse till
docentur i detta sistnämda fack och icke hällre vände sig till
filosofien, där det säkerligen äfven lyckats *, beror måhända just därpå,
att dennas studium var honom ett så djupt personligt behof. Han
bäfvade tillbaka, tror jag, för att uppträda såsom lärare i ting, där
han var en personligt intresserad sökare, för att göra filosofien till
sitt ’fack’ med hvad däraf skulle följa. Härmed må nu förhålla sig
huru som hälst, säkert är, att Geijer tog sina historiska studier på
fullaste allvar, sedan han mot slutet af 1808 inskrifvits såsom e. o.
kanslist i riksarkivet och öfverflyttat till Stockholm, där han fått plats
såsom informator i det Schinkelska huset.
Denna sysselsättning var egentligen icke i Geijers smak, men
den beredde honom tillfälle att förverkliga en sedan åratal närd
önskan, som han redan yppat i bref till fadern i februari 1802, då
han talar om sin framtid, nämligen att få komma ut och resa. Af
huru stor betydelse färden till England med dess erfarenheter och
1 Jfr brefvet från Höijer i Geijers Samlade Skrifter VIII; 549.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
