Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. G. Geijer. Bidrag till en literär karakteristik. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydländsk strof, den åttaradiga stanzen. Kritiken anmärkte, att detta
främmande versmått icke passade för svenskan, men Geijer lät sig
icke bekomma däraf. »Enligt mitt öra», svarade han i en not i
Idunas andra häfte, »är det knappt något, som så fullkomligt eger,
hvad engländarne kalla the full resounding line». — Med samma
jämnmod upptog han anmärkningarne mot hans nyheter i språket.
I hans starka imperfektformer, såsom träng, svang, klang, klungo,
sågo somliga, de konservativa, vårdslösheter, andra, fosforisterna,
däremot en import från Tyskland. Geijer förnekade båda delarne
och tröstade sig med, att om man ej genast godkände bruket af
dessa gamla former, så kunde han få rätt »åt året».
Då man talte om vårdslösheter i Geijers dikter, så var det för
öfrigt icke utan skäl. Detaljer voro nu icke hans sak, och man
skulle kunna anmärka, att rimmen stundom äro dåliga eller
tillkomna genom förvrängning t. ex. Östervågor — frågar. Betänkligt
är ock, att skalden ofta allt efter sin bekvämlighet utan det ringaste
skäl öfvergår från presens till iinperfektum eller tvärtom; flera
dylika fall blefvo emellertid rättade, då Geijer 1835 utgaf sina dikter
i samlad flock. Vid detta tillfälle nagelfor han äfven med enskilda
uttryck och skydde icke att stryka eller omarbeta hela strofer; se
t. ex. Idunas äpplen eller Brages harpa. I allmänhet äro dessa
ändringar afgjorda förbättringar.
I jämförelse med gustavianernas lediga kønversationsmanér eller
Tegnérs smidiga eller Atterboms mjuka, något veka verser göra
Geijers ett tungt intryck *. Men just denna kraftiga rytmik passar
så väl till den flärdfria enkelheten och det manliga allvaret, som
prägla dem. På ett ställe i Svea Rikes Häfder, där Geijer talar om
det svenska lynnet, säger han att »allt hvad som väcker, förenar och
sammantränger de i djupet hvilande moraliska krafterna, hörer
egentligen till Nordens hälsa». Till en sådan väckelse och en sådan
samling bidrog Geijer med sina dikter, hvilka, sprungna ur djupet af
hans natur, anslogo grundtonerna i folkets egen karaktär. Hans
ideella riktning, hans religiositet, hans om jag så får säga sunda
mystik, hans friska natursinne, hans kärlek till familj och hem, hans
ljusa syn på lifvet, hans manliga oförskräckthet — allt detta har
gjort, att, såsom en dansk författare säger, då svensken skall nämna
typen för det bästa hos sitt folk, så nämner han Erik Gustaf Geijer.
1 Att Geijer äfven kunde skrifva mera smältande verser visade han i den
hymn han ägnade sin älsklingskonst, musiken, Brages harpa eller harmoniens
makt,
Otto Sylwan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
