Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiografi och Censur under frihetstiden. Frågan om en rikshistoria om Karl XII. Af G. Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiografi och Censur under frihetstiden. 91
politisk censur i stället för den sak- och detaljgranskning, som han
önskat. Han torde ock hafva sagt sig, att sekreta utskottet, som
vid senaste riksdag ställt sig så gynnsamt mot hans företag, äfven
vid det snart instundande riksmötet kunde väntas blifva honom
vänligt stämdt; det skulle därför kunna hjälpa honom öfver dessa
svårigheter, allra helst som oppositionen mot Horn redan förra
riksdagen gjort sig rätt märkbar inom dess krets. En annan
omständighet gjorde det ock lämpligare att söka få censureringen uppskjuten.
Med den starka tillströmning, som ägde rum till riksdagarne, skulle
det vid instundande riksmöte blifva lättare än eljes att finna ett
flertal personliga deltagare i krigsåren, åt hvilka detaljgranskningen
kunde anförtros. Alltså besvarade Nordberg kanslikollegii
uppmaning med en skriftlig hemställan, dat. den 1 juli 1737, att
censureringen måtte helt uppskjutas till nästa riksdag1. Hvarken
kanslikollegium eller regeringen gjorde härvid någon erinran; ärendet fick
förbli i detta ofullbordade skick och öfverlämnades så af regeringen
till sekreta utskottet vid 1738—39 års riksdag2.
Den beryktade riksdag sammanträdde, som skulle störta Arvid
Horn och hans politiska system. I det mäktiga sekreta utskottet, där
nu det nyss bildade hattpartiet hade full öfvervikt, fann Nordberg
inflytelserika] och intresserade gynnare. Främst i rang bland dessa
var landtmarskalken själf, den för Sveriges andliga odling varmt
intresserade grefve Karl Gustaf Tessin. Föga mindre betydande,
Nordberg i yttre ställning närmare, stod den frejdade biskopen i
Linköping, sedermera ärkebiskopen Erik Benzelius d. y. Sådana män
skulle säkert ifrigt befordra ett vetenskapligt verk af så stort intresse,
och sekreta utskottet borde med dess sammansättning blifva mindre
ängsligt än riksråd och kanslikollegium under den gamla ledningen.
När sekreta utskottet d. 7 juli 1738 upptog saken till
behandling, visade det sig emellertid under den utförliga och
intressanta debatten, att ej heller utskottet vågade sätta sig öfver de af
riksrådet hysta betänkligheterna. Först togo ett par af Nordbergs
gynnare till ordet. Generalmajorerna Düring — Karl XII:s följe-
1 Kanslikollegii protokoll d. 17 mars 1738 (fol. 558—59): . . . »upplästes
Doctor Nordbergs sedermera inkomne memorial af den 1 juli 1737, hwari han
anförer, at honom will falla ogiörligit at nämna någre Generaler til ytterligare
censurerande af des lefwernes beskrifning öfwer Konung Carl XII, förmenandes
at censuren kunde upskiutas til nästa riksdag. Resolverades at genom
underdånigt bref til Kongl. Maj:t insända det uplästa memorialet.»
2 Inrikes rådsprotokoll d. 26 juni 1738 (fol. 75),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
