Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. Af Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. 11
»Med accent», säger vidare Lagerlöf, »menas icke stafvelsernas
storlek, utan ljudet, som består af elevatio och depressio eller däruti,
att stafvelsen upphöjes med rösten eller undertryckes». Accenten lära
vi ej genom regler utan genom daglig öfning från barndomen, och
då vi skandera vars, göra vi det i själfva värket »icke efter pedes,
som svära mot vårt tungomåls byggnad», utan efter elevatio och
depressio, som omväxla i hvarannan stafvelse. Slutligen inskärpes
noga vikten af att i vars iakttaga den vanliga prosa-accenten, något
som Lagerlöf ansåg höra till den svenska poesiens grundregler1.
Nekas kan icke, att han själf i praxis mer eller mindre försyndat sig
mot de stränga regler han här uppställer. Man kan undra, om
förbudet mot längre värser än 13-stafviga kunde imponera så mycket
på åhörare, som mindes föreläsarens egen 15-stafviga dikt: Hvad
kärleken är (tr. hos Hanselli) »Är frågan fri, så torde jag få lof att
något fråga» ete.’2. Att Lagerlöf äfven kunnat bryta ganska ansenligt
mot prosa-accenten, finner man bland annat af griftkvädet öfver
hustru Elisabet Urania 1670, ehuru det visserligen bör märkas, att
detta tillhör en tidigare period. Jag fäster mig icke så mycket vid,
1 Jfr Lagerlöfs kollegium i modersmålet och hans »Oförgripeliga
påminnelser och anmärkningar till Spegels Öpna Paradis», dat. Uppsala 11 febr. 1692
(bland Lidéns samlingar i Uppsala allmänna handskriftsamling U 180). — Jfr
härmed Wrangels besynnerliga påstående i Karolinska tidehvarfvets komiska
diktning s. °2°2 not 3: »Lagerlöf tyckes dock i sina föreläsningar lagt mesta vikt
vid stafvelseräkningen och öfversett accentens betydelse».
2 Den förut (s. 9)’ omnämda bearbetaren från Gefle, som äljes synnerligen
troget återger Lagerlöfs framställning, anser sig icke häller böra förneka, att
15-stafviga värser kunna vara vackra, och anför ett par karaktäristiska ex. därpå:
Eos ny ligt var uprunnen, kammat ut sitt gyllend hår,
När Palamon ung en herde uti nordanlunden går,
Full af ångest och bekymmer af en dröm han haft en natt,
Huilchen, når som han upvaknat, var uhr minne svunnen platt.
Och vidare:
Sej, hvad gagnar achta ståndet, hvad för lust har thet med sig?
Intet bör Ert sinne böja, fast det ter sig prydelig.
Stort besvär sig theri yppar, nämnes oros ro med skäl;
Ty det klart för ögon visas, frii en qvinna blir en trääl.
Intet gifves sedan stunder lefva efter sitt behag;
Ty det stora hushåld kräfver ju ock taga ro och dag.
(Bearbetaren anmärker här dock, att man redan af själfva cesuren finner
dessa värser vara sammansatta af 8-stafviga femininer och 7-stafviga maskuliner,
hvilket blefve tydligt, om endast rim tillades vid denna cesur). Se R 618,1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
