Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. Af Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Lydia Wahlström,
Här sluta 9 af handskrifterna till Introductio brevis, en af dem
t. o. m. något tidigare. En enda (i R. 418, se s. 24) har dock det på
svenska skrifna tillägget: »Apostrof uti en svensk vars bör intet
tolereras, med mindre en vocalis kommer efter: och låter ordet ända [ =
äfven] något hårt, så är det [dock] bättre, att han omitteras!» Äfven
Geflekollegiet slutar med samma anmärkning, men har inuti
afhandlingen en annan föreskrift: »Inga apostrofer böra tillåtas i bunden
stil, som icke äfven tillåtas i obunden [in Soluto]. Samma lag
angående synkope och andra ordförkortningar».
Öfriga handskrifter, däribland just den, som jag är böjd för att
anse vara Lagerlöfs egen, — R. 324 — gå ett godt stycke längre.
De uppdela sålunda alla värser i:
1) Uniformes, som ha samma slags rim och stafvelsetal
alltigenom, och
2) Mixti, som äro blandade i bägge eller ettdera afseendet.
Här anmärker Lagerlöf, att växling i rim nästan alltid följer
med växling i stafvelsetalet, och i sammanhang härmed gifvas några
enkla upplysningar om skillnaden mellan parvisa och, såsom
Lagerlöf säger, »interpolerade» rim. Vid växling i stafvelsetalet är alltid
viktigt att observera, om första stafvelsen är betonad eller obetonad.
Kollegiet slutar med följande mening: »Men på hvad sätt värser
kunna och böra sammansättas, icke blott med tvåfaldigt, utan äfven
med mångfaldigt rim och stafvelsetal, det skulle bli för långt att
utföra genom föreskrifter, och det kan bero på hvars och ens öra
eller på exempel från detta århundrades utmärkta skalder».
Slutligen en redogörelse för Dissertatio de Poesi Sueonicaf Men
först några ord om den lilla uppsats jag kallat »inledningen» och
som förefinnes i fem olika handskrifter, en på Kongl. Bibl. och fyra
i Uppsala.
Inledningen utgöres, såsom redan är påpekadt, af några
kortfattade anmärkningar om skillnaden mellan å ena sidan den
modärna värsen och å andra sidan den fornnordiska och klassiska.
Vidare gifver Lagerlöf här några praktiska vinkar rörande
användningen af antika värsmått i svensk poesi. Den lilla uppsatsen
börjar på följande sätt:
»Den urgamla poesin [prisca poesis-, här naturligtvis den [-gammalnordiska]-] {+gam-
malnordiska]+} bestod förnämligast i gåtor och dunkla uttryck, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
