Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. Af Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. 15
att den icke skulle förstås af hvem som helst, hvarför Olof Worm
i sin Litteratura Runica l och andra, ehuru de nedlagt en
utomordentlig omsorg och flit därpå, likväl ha mödat sig förgäfves. Hos
isländarne anses några fragmenter af sånger ännu finnas kvar». — Så
följer den redan från Introductio brevis bekanta regeln, att teorien
för vår modärna poesi [annorlunda kan jag ej fatta det i detta
sammanhang något otydliga uttrycket ratio hujus poeseos’] beror på
stafvelseräkning och rim. Detta senare kallas här icke Rhytmus utan
Syllabarum similitudo ac repetitio sonorum. Däremot säges
uttryckligen, att denna poesi icke följer reglerna för den grekiska eller
latinska, »emedan vi nästan icke alls iakttaga någon kvantitet utan
endast stafvelsernas accent; såsom också Verulamius säger, att alla
europeiska språk ha att dragas med nästan samma brist».
Detta citat kan icke vara hämtadt ur något annat arbete af
Bacon än Tractatus de dignitate et augmentis sdentiarum. Lib. VI
kap. I s. 317. (Se ed. Amsterdam 1694). Detta kapitel behandlar
»Ars tradendi» och innehåller bland annat några sidor om talet och
skriften — »som bilda grammatiken och utgöra dess delar» —
jämte ett tillägg om värsbildningen. Sedan Bacon här förklarat,
att den »vetenskap, som grammatici kalla prosodi», icke bör
inskränkas till endast läran om värsarter och värsmått utan äfven
gifva föreskrifter, om hvad slags dikt bäst passar till olika slags
innehåll, säger han: »De gamle ha användt heroisk dikt till
berättelser och lofsånger, elegiskt värsmått till klagosånger, jambiskt
till angrepp, lyriskt till oder och hymner. Icke häller sakna de
modärna skalderna denna klokhet i fråga om deras egna språk. Men
det är att beklaga, att några allt för ifriga dyrkare af antiken
försöka afpassa de modärna språken efter de antika värsmåtten
(heroiskt, elegiskt etc.) hvilka stöta örat och förkastas af dessa språk.
I detta slags saker är känslans omdöme att föredraga framför
konstens föreskrifter».
Strax härpå får man förklaring till, hvarför Lagerlöf här ej längre
betecknar rimmet med samma term, Rhytmus, som han ursprungligen
användt i Introductio brevis. I själfva värket visar det en öfvergång
till modärn terminologi, då han påpekar, att det egentligen är på
grund af missbruk, som rimmad poesi kallas Poesis rhytmica,
»eftersom de gamle med rhytmus menade någonting helt annat: Rhytmus
1 Bunir sen Danica literatura antiqvissima 1636, ånyo utgifven
tillsammans med åtskilliga andra W:s arbeten under titel Antiqvitates Danicæ 1651.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
