Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. Af Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. 17
att andra och olikartade indelningar i värsarter åskådligast
framställas genom tabeller.
Redan vid första ögonkastet på Dissertatio de Poesi Sueonica
finner man dess likhet med den nyss refererade lilla uppsatsen.
Den större afhandlingen, som egentligen utgör en utvidgning af
den mindre, börjar med orden: »Om de gamle svearnes poesi är
det förgäfves att mödosamt bekymra sig; det är hopplöst att forska
i denna sak, och äfven lärde män ha härutinnan förgäfves mödat
sig». Till stöd för detta omdöme åberopar författaren Verelii
auktoritet. Äfven här talas om Worm och hans »opusculum de
runo-graphia», såsom »ett icke föraktligt arbete». Medgifvas måste, att
»opusculum» är ett egendomligt namn på en foliant om 226 sidor!
Så följer samma anmärkning som i Inledningen om den
modärna poesiens teori såsom beroende på stafvelseräkning och rim —
»något som alla europeiska språk, ja t. o. med de asiatiska ha
upptagit.» Termen för rim är snarlik den i Inledningen använda,
endast förkortad till »syllabarum similitudo ac consonaniia» (jfr det
förra »repetitio sonorum i st. f. consonantia). Alldeles som på förra
stället betonas här de modärna skiljaktigheterna från de klassiska
språkens värsbyggnad, hvarpå följer citatet från Bacon. Enda
tilllägget till Inledningen är härvid, att författaren i rak strid mot Arvidis
naiva öfverskattande af svenskt språk och diktning framhåller de
klassiska språken såsom »de mest odlade», till hvilkas höjd »hittills
intet annat språk hunnit». Den förra definitionen af ordet’ Rhytmus
är däremot här inskränkt till ett kort påpekande efter Vossius, att
rhytm fins »äfven i kvinnornas danser, ja i själfva rörelserna», samt
till ett försök att härleda ordet ur det grekiska verbet çvœ = traho
eller fluo. —■ »Rhytmus kallas den, emedan den härflyter ur metern.»
Omdömet om Stjernhjelm är här betydligt vidlyftigare än i
Inledningen och kan förtjäna anföras i sin helhet:
»Några hafva byggt värser efter den latinska prosodien, något
hvarpå Stjernhjelm gifvit ett förträffligt prof. Och de, som vilja
rätta vårt språk efter den latinska poesien, åberopa detta exempel,
sägande, att han grundat sina värser på lagarna för hexameter.
Denna hans dikt (Herkules) är behaglig icke blott genom ordens
elegans utan äfven genom själfva ljudet [antagligen menas härmed
värsens musikaliska klang], och icke ringa beröm har denne snillrike
man förtjänat. Däremot är han icke så omtyckt på grund af
värs-slaget sora genom innehållets förträfflighet, och emedan han genom
Samlaren XXI. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
