Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. Af Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. 19
Det är icke så alldeles utan, att man tycker sig kunna spåra
en viss försiktighet i författarens sätt att klandra den store mästaren1.
Följer så samma öfvergång från omdömet om Stjernhjelm till
några anmärkningar rörande modärn vars, speciellt alexandrinen,
hvilken vi nyss observerat i Inledningen, men med det tydligen mot
Arvidi riktade tillägget, att värsarterna icke böra indelas »in
jam-bica», utan i 12-, 10- etc. -stafviga värser.
Efter beprisandet af alexandrinerna och notisen om orsaken till
deras namn, hvilket allt vi helt och hållet igenkänna från
Inledningen, följer gissningen om ursprunget till den modärna
stafvelseräknande och rimmande värsen. Här skiljer sig dock Dissertatio från
1 För fullständighetens skull må här anföras de i Collegium Sveticum
anträffade omdömena af Lagerlöf öfver svenska skalder — det första spår af literär
kritik, som påträffats i Sverige:
Stjernhjelm: Hans Poêmata äro mycket goda, men såsom hans ingenium
var mäst fallit till res comicas och atijricas, så är dett och intet undrandes, att
hans Stil och faller der till, ty ibland, när han är in Sublimi stilo, förlorar han
sig och kommer åter till sig igjen. Hans Hercule håller jag intet för något
Poêma, utan för en half Satijr, och derför kunna wij hålla till goda, om der så
allestädes icke äro så högljudande ord.
Columbus är beröm värd både för renheten som ock genium Otyli Poetici,
eij heller har jag funnit någon, som har acktat æqualitatem Stili bättre än han.
Lucidor. Jag har talat om honom före. Der war ett stoort ingenium et
pene aliqd monstri, ty på hwad hälst Språk han slog sig, gick dett honom
lycke-ligen ann, särdeles war han fallen till Poesin. Men jag säger om honom som
Ovidius om Ennio: Eximius ingenio, arte rudis. Hans Scripta äre intet af någon
fullkomlighet. Ty hwarcken woro hans Studier så wida komna, att man kunde
wänta af honom något absolut wärck, ey heller hade han patientiam att arbeta
ut dett han skref, han lät blifwa wid dett han först conciperade. Och böra de,
som honom willja läsa eller imitera, förnämligast twänne ting ackta sig före.
1) Af stympning en på orden, hwilcket är förorsakat af hans impatientia, att dett
war honom ledt a^t tänckja efter. Och såsom ungdomen, som bruka skrifwa
wersser, de mycket imitera hans styl och beropa sig på hans auktoritet uti
sådana stympningar: Så håller jag och före, att han är en god del orsaken,
hwarföre denn stympningen i wåra wärsser så allmänt är inkommen. 2) Stylens
ojämnhet, att han aldrig gjort åtskillnad emellan stilum oublimem ocü humilem.
Rätt som han warit constitutus in Stilo Sublimi, har han fört inn skjämt och
sådana ord, som intet tjena, utan in stilo humili. Hwilcket jag råder alla att
ackta sig före så wäl in 0Pr0S0 som in ügato cripto. — — — — — —
Biskop Spegel har låtit utgå wackra arbeten både Prose och ligate, och
kan dett grant sees, huru mycket han har älskat denn øwänska Poesien, särdeles
af hans Book, qui inscribitur Guds wärck och hwila, hwarest är en mycket reen
Swänska.» (Se Nordbergska handskriften i Upps. allm. handskriftsaml.
N. 629.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
