Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorildiana. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorildiana. 53
Huru skall den vinnas, så långt den beror af begär och
handlingar? Därpå svara de moraliska wetenskaperna.
Rätt och orätt äro bland de första begreppen i wår själ, och
betyda hvad som bör göras eller ikke göras för et visst ändamål,
då frågan är om sällheten, för den. Äfven är det till moralens
föremål dessa orden egenteligen lämpas.
Godt kallas det som öfverenskommer med vår sällhet: ondt det
som strider däremot. Nyttigt det som bidrar till den: skadligt det
som förstörer.
Det rätta, goda, nyttiga — det som bör göras för, det som
öfverenskommer med, det som bidrar till sällheten — äro då i sin
natur detsamma. Det vore en onyttighet och en dårskap at längre
vilja simplifiera. Med ljus kan man uplysa et rum: men, om det
ikke förslår, hvarmed skall man uplysa ljuset ?
Moralen i sin allmäna mening betyder: Läran om våra seder,
det man vanligen gör, och deras inrättning, men vetenskapligen:
Läran om det som är rätt och orätt i människans begär och
handlingar.
Naturrätten, ius naturæ, läran om sjelfva lagarne för det rätta
och orätta i naturen.
Dygdeläran, ethican, läran om våra begärs och våra
handlingars inrättande därefter, om medlen till det goda, om den inre
sällheten, om hjertats frid &c.
Folkrätten, läran om det som är rätt och orätt hela folkslag
emellan.
Politiken — i en stats styrsel.
Allm. statsrätten — öfverhet och undersåtare — eller rättare,
en stats särskilta magter emellan.
Familj rätten, oeconomien — läran om det som är rätt eller
orätt i en enskilt familjs styrsel, &c.
Alla dessa slagen af det rätta och orätta, det som bör göras
och icke göras, böra sökas ur den högsta ärfarenheten i hvarje slag;
och altid dömas efter regien af det största valet.
4.
Lagar äro ikke annat än villkoren för tingens bestånd och väl:
eller uttryleJcen af dessa villkoren i ett råd, i de visas lärdomar, i
en fri öfverenskommelse, i et förnuftsslut, i en öfverhets stiftning.
Ait hvartill en grund i naturen, i tingens väsende och egenskaper,
i reglerna för deras bestånd och sällhet, kan angifvas, är en natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
