Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorildiana. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Lauritz Weibull,
och förmåner. Man dödar annars en warg och en wåldsverkare, en
orm och en försåtsställare, en räf och en bedragare, med lika rättighet.
9.
En handling tillräknas så långt som man är dess ordsak. Detta
tillräknandet är ämnet för all rättvisa: väsendet af domarens arbete.
Däri visar sig all hans skarpsinnighet. — Man fäster sig i en
brottslig handling ikke vid handlingen utan vid brottet, den grad af vanart,
ondska, som influtit i den, förvållandet, ty det är ikke en enda
viss handling som interesserar människovälet, utan ordsaken, kraften
till lO,OOO:de, den inre vanarten, eller dygden.
Som i en stor missgerning brottslighetsgrunden ofta är vida
under; så är okk ingen ting vanligare än at i nog små den skadande
vanarten vore tillräkkelig för de största. Man slår efter ögat och
råkar blott tinningen &c. Denna sednare rättvisan öfverse eller
vårdslösa de mästa lagstiftningar. Summum jus summa injuria.
Okunnigheten! Men ännu en gång! Det är ikke en viss handling, utan
ordsaken till 10,000:de, som är farlig för människovälet.
10.
Zopfen, som alla ifrare för en villkorlig Gud och en villkorlig
stiftning, lägger handlingarnes moralitet i lagen. Men lagens
moralitet, godhet eller ondhet, hvar skall jag då söka den? Han känner
endast Gud i sin människodiktning. Dess lagstiftning i naturen såg
han aldrig. Naturens lagar äro villkoren för tingens bestånd och
väl, uttrykta i ord eller satser. De äro eviga, nödvändiga, begripas
af blotta tingen, men aldeles ikke af någon mänskodiktad
gudakonung, om icke såsom frambringare, skapare. Warelsen beror af
Gud, men ikke lagarne därför. De äro evige: ty de uttrykka tingens
beståndsgrunder och wäsende. Därföre kan denne Guden väl vara
till: men om han okkså ikke det vore; så äro naturlagarne till med
blotta de naturliga tingen. Det minsta djurstoft, naturens
fullkomligaste warelse, har sin naturrätt, har vissa villkor för sit bestånd
och väl — som kunna fattas i tankar, läras i ord, och ge ämne till
en vetenskap. Naturens lagar äro af Gud, efter dess varelser äro
det. Det villkorliga, behagskiftande i dem är en
barndomsföreställ-ning. Om Gud ikke annat vore än naturens eviga allmäna väsende,
så vore ingen ting mera nödvändigt än dessa lagarna, och tillika
ingenting mera verkeligt: de voro då, i naturens stoft, uttrykken af
hans egna allverkande lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
