Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorildiana. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Lauritz Weibull.
Solen — bränner; ty hannes elds utgjutande är något större
än hvitheten eller kittlingen af en moors skinn.
En comet går — et solsysterne ramlar; ty naturens beståndslag
är större, än dessa sväfvande globernas &c.
Vid hjertats stöt — 10,000:de små atomers skingring — ej utan
sin oändligt lilla smärta. Ty större.
Vid solens utstrålning — bländas 10,000:de ögon, brännas
l,000:de rosor, uplifvas hela jorden, som är et större.
En känslig del, et sinne, en fiber, handen, ögat — lider, mödas,
för mig; och jag, för hvar och en min del.
En rönt man, en hjelte, nyttjar icke två gånger i sit lif det ordet
smärta. En vis icke en gång. De veta at det är lif, action.
Uslingarne — ropa icke annat (än smärtor) men hafva sin
förtjusning, just i detta larmet, eller i Gud, eller i yrslans och
ecsta-sens at förgås.
Hvilken usling är icke det som kallar et nödvändigt vilkor för
sit bestånd och sin sälhet — et ondt? Verkandet — lifvet, mödan
— nöjet, arbetet — lönen. Stiga up för at äta: röra sig, för at
älska etc.
Eller, som ser detta blott i det vanliga! Individuel, personligt
samhälls-lif, natur-lif: hafva samma plan, och samma lag.
Felet är brist af vett; at ej se samhället och naturen, så väl
som sin dagliga lefnadskrets. —
Lidande (verkande, emottaget) — är alt det som måste kännas
och göras för et större, af oss eller någon vår del såsom et mindre.
— Detta, ryckt ur sit sammanhang, i hvilket det är vilkor för
nöje, lif och varelse, bevisar likså mycket et blott ondt, som
njut-nings-ögnablicket, ensamt, et blott godt.
Men ur smärtan födes nöjet. Af lidande (nödvändig, emottagen
verkan) och görande, activ reaction, består lifvet.
Den luftens köld, som gör mig en snufva, uppehåller mina
nerver, musclors elasticitet, hjerta, lif, och hela atmospherens kraft etc.
Den naturens Iag, genom hvilken vinet crystalliserar sig, och gör
sten; skarpes, och gör gickt — &c. är tyngdlagen, lagen af strid
och förening &c, utom hvilken både lif och verld vore intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
