Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - I. De vittra tidskrifternas kritik. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Otto Sylwan,
billningskraft, men kanske mindre kännedom af teatern och den rätta
dramatiska stilen.» S. Gagnerus fick uppbära klander, emedan han
i sitt äreminne öfver Stiernhielm »i sin stil efterföljt framlidna
prosten Mörk, hvars skrifter äro allmänt kända och hafva i sin tid varit
mycket berömda». Slik skrifart liknar den götiska byggnadskonsten
med dess öfverflöd »af blomster och små prydnader utan samband
med hufvudändamålet»1. — Bland bidragen återfinnes ock Ristells
egen dikt i tre sånger om skaldekonsten efter Horatius, Vida och
Boileau, där han till yttermera visso ådagalägger sin poetiska
ortodoxi genom att prisa Voltaire och göra ned Milton2. — Af samtiden
mottogos dessa båda tidskrifter med ett ganska svalt erkännande;
Ristells framhölls dock såsom något bättre redigerad än Rudins3.
Vida mera intresse erbjuder Gustaf Regnérs Svenska Parnassen,
som under åren 1784—86 utkom först månatligen och sedan
kvartalsvis. Regnér ihågkommes förnämligast för sina metriska
öfversättningar af antika skalder, genom hvilka han vid Adlerbeths sida
blef banbrytande på detta område. Som kritiker hade han försökt
sig med en broschyr »Tankar om den svenska teatern (d. v. s.
dramatiska literaturen) och förslag till dess upphjälpande», utgifven
anonymt 1780, men kanske skrifven redan 1777. Ett par ord om denna
torde ej vara öfverflödiga; dess innehåll är i korthet följande.
Väl skrifva nu alla unga poeter dramer, »men allt ifrån Thetis
och Pelé till Alexis, måste man dock tillstå, att få lyckliga försök
äro gjorda», och det mesta består af öfversättningar. Efter en
reverens för Birger Jarl, kritiserar Regnér rätt utförligt och ej utan
skärpa Adlerbeths bearbetning af Racines Ifigenie och Paykulls
Do-mald. Möjligheten af en dramatikens uppblomstring vill Regnér
bereda genom trenne åtgärder. För det första utdömer han alexan-
1 Gagnerus svarade med ett vidlyftigt genmäle i Gjörwells tidskrift för 1779.
— En insändare i Rudins journal tadlar skarpt »en lång historisk roman, som
hos oss gjort någon lycka», emedan man där återfann »samma svullna stil som i
Adalrik eller Thekla». Hvad härmed åsyftas, har jag icke kunnat utleta.
2 R:s recensioner öfver dikter af Kellgren, A. M. Lenngren och Adlerbeth
m. fi. beröra blott språk och versifikation: om anmärkningarne vid Murbergs
öfversättning af Athalie säger han, att de ej äro hans egna utan »en samling af de
omdömen jag vid representationerna hört yttras». — Med lofvard opartiskhet
tillät R. att en insändare ogillade några rim (lefva, bäfva, segra, vägra) uti en
hans egen prisbelönta dikt öfver den 19 aug. 1772, hvilket må anföras såsom ett
bidrag till »Stockholmsrimmens» historia.
3 Se omdömen i Tidningar utgifne i Upsala, i Svenska Parnassen och i
Lü-dekes längre fram omtalade arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
