Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur under 1700-talet före Klopstock och dess förhållande till den svenska. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 E. Wrangel,
och råhet, både »Haupt- und Staatsàktionen» och Hanswurstiader. I
sin sträfvan för den regelmässiga formen och det lättfattliga
tankeinnehållet — hvilken sträfvan på sin tid hade stor betydelse —
erbjuder Gottsched flera analogier med Dalin ; båda beundrade också
den engelska litteraturen af fransk klassisk hållning, särskildt
Addi-son (Dalin påbörjade bl. a. en öfversättning af dennes Cato, som
också Gottsched följde i en tysk bearbetning). Men någon egentlig
inverkan på vår litteratur synes Gottsched icke haft. Och hvad hans
allmänna anseende beträffar, så följde man snart hos oss den
nedsättande opinion, som blef allmän i Tyskland1.
Mera lycklig i sin anslutning till franska förebilder blef Fr. von
Hagedorn. Äfven han tillhörde den litterära världen i Hamburg,
där han var bosatt under Brockes’ sista år (Brockes dog 1747,
Hagedorn 1754). Också Reimarus, hvars Fragmente Lessing sedan
utgaf från Wolfenbüttel, hörde till Brockes’ krets. För alla dessa var
den engelska litteraturen af stor betydelse, för Hagedorn dock ännu
mera den franska. Ghaulieu var hans mönster i odet, Lafontaine i
fabeln; och först och sist hyllade han Boileau. Undvikande både
det tyngande formpedanteriet, hvartill Gottsched nedsjunkit, och den
konstlade sirligheten, sökte han, icke utan framgång, att göra det
tyska diktspråket lätt och behagligt, med bibehållande af friskheten.
Och detta trots sin stora lärdom och beläsenhet, som mest trädde
fram i en hel del anmärkningar af litterär art — han hyllade,
säger han, drottning Christinas maxim »La leeture est une partie des
devoirs d’un honnête-homme». Hagedorns diktning är icke djup,
men heller icke tung; han sjunger ledigt och elegant och gör sig
sällan skyldig till osmakligheter — en den tidiga rococons sångare.
Bland sina ’moraliska dikter’ har han främst ställt en tolkning af
Popes så typiska ’allmänna bön’, som af Dalin bearbetats på
svenska. Hans idyller taga garna en satirisk vändning. Flere af hans
rätt kvicka epigram beröra den moderna litteraturen. Hans form
är vårdad och behaglig. Stundom upptager han en fransysk chan-
1 I Swenska Mercurius för 1755 omtalas Gottscheds ’Lobschrift des
Frey-herm" Christian von Wolff med tillägg, att G. »icke allenast är tyska språkets
reformator, utan ock den yppersta orator i hela Tyskland». Sedan intogos i
Gjörwells publikationer mindre fördelaktiga yttranden om G.; men ännu i
början af 1763 anmärkes på tal om fru Kulmus-Gottscheds död, att »hon, jämte sin
man, mycket upparbetat det tyska språket». — ’Über die Sprache der Gottschedin
in ihrén Briefen’ har Adolf Lange utgifvit afhandlingar i Uppsala, 1—% 1896—
1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
