Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om det fornsvenska legendariet. Af Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Natanael Beckman,
Det för mig afgörande beviset mot Schücks teori är språkformen.
Karakteristiska, i handskriftens alla delar genomförda drag i Bureani
språk äro följande:
1) motsvarigheten mot isl. stafvelsebildande -r tecknas -ar (eljes
i äldre tid -är, senare -ir);
2) växlingen af ändelsevokalerna -e, -i regleras efter den s. k.
fullständiga vokalbalansen, d. v. s. -e står efter lång rotstafvelse, äfven
då stafvelsen är sluten (t. ex. eghet, eljes normaliter eghit).
Båda dessa företeelser äro ovanliga, båda återfinnas de i
urkunder, hvilkas innehåll tyder på östgötskt ursprung; den
förstnämnda återfinnes i Birgittas autografiska anteckningar samt i ett
diplom (SD 4554) från sydgränsen af Njudung, eller sydvästra delen
af det östgötska dialektområdet och Linköpings stift.
Nu förefaller det omöjligt, att en skrifvare i så utbredda
ordkategorier som de här ifrågakommande skulle med nästan absolut
konsekvens ha genomfört en skrifning, som stred mot i hans egen
bygd brukliga uttals- och skrifseder. Ett sådant beteende skulle
förutsätta en korrekturläsningens noggrannhet och ett intresse för
den språkliga detaljen, som äro helt enkelt otänkbara. De nämnda
dragen kunna därför icke ha sin grund i originalets språk allena,
utan förutsätta med nödvändighet en afskrifvare språkligt närstående
i förhållande till Birgittas och Njudungsdiplomets språk.
Det gäller då att tillse, om vi kunna bortförklara de fakta, på
hvilka Schück grundar sin teori. Vi hoppas kunna visa, att detta
ganska osökt låter sig göra, och att den hypotes, hvartill vi på
denna väg komma, står i yppersta samklang med de säkrare
resultaten af Schücks undersökning. Hufvudstället är för Schück
Legendariet I: 61, där texten enligt Bureanus (och Passionarius) lyder
som följer: [Kristi] förste höghtip är hans föda: som män kalla,
iul. Motsvarande ställe i Bil. har som göta kalla hd. Nu
förmodar Schück, att Bil. i detta fall här har det ursprungliga. Och hans
skäl är, att man saknar motiv för, att Bil. här skulle gjort en
ändring. Däremot anser han, att ett ursprungligt göta, tillfälligtvis
bevaradt af Bil., af en annan uppsvensk skrifvare kunnat rättasjtill
mæn (d. v. s. obest. pron. man), enär han ju saknade anledning att
beteckna ordet såsom specifikt götiskt. Till ytterligare stöd anför
han ett annat ställe, nu bevaradt blott i Bil.1, men hvari a go sku
tunga blifvit utraderadt och ändradt till a waart maal2.
1 Och Pass., hvars text jag här ej närmare känner.
2 Hela stället lyder: nequam som thydher wandwäter eller skalkeliken a
göskti thungu. Leg. s. 307.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
