Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skolkontrovers med politiskt efterspel. Ett bidrag till Olof Bergklints ungdomshistoria. Af Edvard Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Edvard Beckman,
Den 4 december var kollegium alltså på nytt samladt.
Gymnasisten Bergklint och lektoren Norberg voro närvarande, denna gång
i egenskap af parter. För den förre upplästes protokoll öfver sista
sammanträdet, hvarefter han tillfrågades, hvad han vidare kunde
hafva att påminna. Sedan han förklarat allt det upplästa hafva sin
riktighet, skred man till förhör med de af honom åberopade
vittnena ur »coetu gymnasico». I hufvudsak voro vittnesmålen
öfverensstämmande med Bergklints framställning. Af särskildt intresse
är den ofvannämnde gymnasisten Abraham Johanssons1. Denne
sade sig, vid det lektorn anfört sina dictata de Erico Pomerano
samt velat gå vidare i politicis, yttrande: »Nain novimus, omnes
reges subesse legibus», ha stigit upp och begärt information genom
en »instantiam», hvarigenom han ville bevisa, »reges non subesse
legibus, efter ingen rege superior gifves in his terris». Påminte sig
ock, att herr lektoren sagt »in certo respectu», då äfven
konunga-balkarna blifvit nämnda. Öfver den andra quæstionen utlät sig
Johansson, att då den frågan uti prælection föreföll: »Dalecarli ita
pressi, si quid susceperint» ete, hade lektorn vid slutet sagt: »Nam
novimus, quod cuilibet civium licitum est aggredi regem». På denna
proposition hade Johansson åter begärt information, då lektor N.
»efter något diskurrerande och många distinktioner» svarade: »In
ultimo casu necessitatis», hvaremot Johansson åter anfört exempel
om Saul och David; att, ehuru David var in casu necessitatis, ville
han dock icke angripa Saul. — Härvid erinrade sig ett annat af
vittnena, Samuel Godenius, det han svarat Johansson, att David för
sin »enskylta» välfärd icke ville eller kunde angripa Saul, emedan
salus publica icke var förknippad med denna casu necessitatis. —
Bergklint tillade — något försåtligt — att, därest han icke
instan-tierat vid de orden: »Nam novimus» ete, så hade lektor N. gått
vidare därifrån till något annat och således lämnat discentes uti en
sådan mening. Han sade vidare, det distinktionen »in summo casu
necessitatis» icke blef förr anförd än på slutet, och när Johansson
något opponerat, såsom äfven skett med det anförda exemplet om
Kristiern Tyrann.
Därmed var förhöret slut. Kollegiet, som ej vågade eller ville
tysta ned saken, remitterade ärendet i enlighet med dåvarande
skolordningens stadganden till efori samt vederbörandes närmare
ompröfning, uti foro competenti.
1 Sedermera kyrkoherde. »Känd såsom nitisk lärare och visionär».
Munktell, a. arb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
