- Project Runeberg -  Samlaren / 22:a årgången. 1901 /
89

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skolkontrovers med politiskt efterspel. Ett bidrag till Olof Bergklints ungdomshistoria. Af Edvard Beckman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En skolkontrovers med politiskt efterspel. 89

Biskop i stiftet var då den myndige Andreas Kallsenius,
Fredrik I:s bekante hofpredikant. Huruvida denne från början tagit
del i det säregna målet, framgår ej af här tillgängliga handlingar;
i ett senare skede kom döden hindrande emellan: Kallsenius dog i
december s. å. efter en kort sjukdom1.

Vare sig nu saken afstannade genom den drifvande kraftens
frånfälle, eller konsistorium genom stiftschefens död fick andra
angelägenheter att syssla med — därom torde domkapitlets
protokoller bära vittnesbörd — alltnog: först den 18 februari 1751, dagen
före justitiekanslerns ankomst till Västerås, hade konsistorium,
hvilket den 17 december inbekommit Norbergs förklaring, slutbehandlat
målet. I den till justitiekanslern följande dag inlämnade skrifvelsen
yttras, att konsistorium hade »till sin trygg- och säkerhet, att undgå
våra grannlaga tiders olika omdömen», funnit rådligast att lämna
målet till justitiekanslerns öfverseende. Lektor Norberg fick
emellertid det vitsord, »att han aldrig förmärkts för sin höga öfverhet hysa
andra än trogna och vördsammaste tankar, fast mindre med vett
och uppsåt sökt inplanta några irriga meningar hos den studerande
ungdomen om högsta öfverhets väldet». Det tillades, att
»tilldragelsen så oroat Norbergs sinnen, att han så härför som för annan sin
kropps ohälsa blifvit föranlåten att på någon tid begära ledighet
från sin syssla vid gymnasium»2.

Afgörande för målets slutliga utgång blef justitiekanslerns
memorial till K. Maj:t af den 5 juli 1751. Häri yttras, att det väl
funnits anledning, att lektor Norberg under sina föreläsningar icke
brukt den försiktighet och varsamhet, som därvid fordrats, i det han
tillåtit ungdomen att framställa och med sig nog vida diskurrera så
grannlaga mål, i det ställe honom ålegat sådant på tjänligt sätt
afböja och däremot uppmuntra sina disciplar att troligen tacka Gud,
som beskärt en mild och rättvis öfverhet, i synnerhet som han
kunnat föreställa sig, att de såsom kitsliga ynglingar ännu icke kommit
till den stadga och mogna begrepp, som till sådana »ömma
quæs-tioners» behöriga ventilerande och tillämpning fordras. Men
justitiekanslern hyste åtskilliga betänkligheter mot att med stränghet
fullfölja saken. A ena sidan hade nämligen vittnena ej hörts på ed,
hvadan ny rannsakning blefve nödig; det grannlaga ämnet komme
alltså att ånyo afhandlas, och ungdomen finge än mer tillfälle att

1 Munktell,, a. arb.

2 N. fick 1753 ständig vikarie efter att sedan 1751 ha haft biträde till
lektionens bestridande; afsked 1758. Munktell, a. arb.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:18:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1901/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free