- Project Runeberg -  Samlaren / 22:a årgången. 1901 /
93

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea. - En bortglömd skrifvelse af Joh. Henr. Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Miseellanea.

En bortglömd skrifvelse af Joh. Henr. Kellgren.

I Westerås Stads och Läns Tidning för 1815, n:r 3, läses följande:
»Fragment af ett Bref från J. H, Kellgren.»

». . . Jag får äran, att i djupaste ödmjukhet berätta, det jag
alltsedan förleden Påsk vistats här nere hos mina Slägtingar, som
äro idel Prester. Så uppbyggligt som detta Sällskap varit, så
ledsamt har det blifvit i längden. Verser och Predikningar äro något
litet heterogena. De som äga den lyckan att ej vara naturliga
menniskor, förnimma blott af hvad Guds Ande tillhörer; allt annat är
dem en galenskap. Talar man derföre om en vacker Opera, så
svara de, som goda Lutheraner: hona opera ad salutem non sunt
necessaria. Ingen är som vitter är, ja icke en. — Jag har bevistat
ett Prest-möte i Skara, så Scholastiskt som i XII Seculo, der
Syllo-gismen smädat och Theologien haft convulsioner. — Men förlåten
mig, nådige Herre, mitt fria skrifsätt. Sådan är min brottsliga
natur, att jag ej kan annat, än oändeligen älska den jag oändeligen
vördar. Så nådiga ha ock de blickar varit, som Tit. behagat sänka
till min ovärdighet, att de ej annat kunnat, än smälta de isar, hvari
vördnaden instängt ett känslofullt hjerta. Huru svårt blir då, att
ej skrifva till sin vän, då man skrifver till sin Beskyddare? Tit.,
begåfvad med samma egenskaper, som den Romerska Mæcenaten,
måste med honom erfara ett lika öde. Den samme Herre, som
Horatius tilltalat: O et prcesidium et dulce àecus nieum! förtörnades
ej att på ett annat ställe höra honom säga: Te, dulcis amice,
revi-sam. Jag som ej är Horatius och skrifver till en Svensk Maecenas
är tusende gånger djerfvare; Men jag skall ock aldrig så långt
glömma det omätliga afstånd, till hvilket börd och snille nedsänkt
mig under Tit.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:18:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1901/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free