Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea. - En bortglömd skrifvelse af Joh. Henr. Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
»Att skringra min ledsnad, har jag roat mig med allahanda små
Vitterhetsförsök: det mesta lika flygtigt och obetydligt som
medföljande Imitation af Horatius. Jag.har ock vågat stiga några steg
på den Teatraliska vägen, men jag fruktar billigt, att min fot är för
liten att fylla cothurnen».
»Jag räknar på att om en månad få resa upp till Stockholm.
Vågar jag väl anhålla hos Tit. om en stor oförsigtighet — om Tit.
gällande förord hos en och annan af sina mägtiga vänner,
Vitterhetens beskyddare, för en fattig gosse, som, med mycken hög, äger
för liten skicklighet att ej behöfva stödjas af hopp och uppmuntran?
Den uppmuntran skall dock alltid blifva den största, att vara känd
och älskad af Tit., och det hoppet det angenämaste, att i all min
lifstid få bära den ärefulla, fast oförtjenta titeln af. . .»
I en af utgifvaren bifogad not får man veta, att originalet,
dateradt »Sköfde och Hwarf den 4 Augusti 1777», varit ställdt »till
Presidenten och Kommendeuren Baron Lejonhufvud».
Af bidande tillfället att få tillträda den honom utlofvade
lärareplatsen i Meijerfeltska huset, har således Kellgren varit betänkt på
att förskaffa sig en förespråkare, hvars »gällande förord» kunde i
hufvudstaden bereda honom ett välvilligt mottagande ej blott af de
egentlige vitterhetsidkarne, utan fastmer hos vitterhetens vänner inom
de tongifvande kretsarne. Han har då, naturligt nog, vändt sig till
den honom från sällskapet Aurora välbekante Åbo-presidenten, den
forne me^lbrodern i fru Nordenflychts vittra krets, medstiftaren eller
den själfskrifne medlemmen af alla de förnämligare bland tidens
talrika, mer eller mindre vittra och musikaliska samfund; frihetstidens
siste landtmarskalk; hofmännen, hvilken såväl genom börd som
genom sina trenne giften egde vidsträckta frändskapsförbindelser inom
de högre samhällslagren.
Beträffande den medsända »Imitationen», får man väl ej med
bestämdhet veta, hvilken bland K:s bearbetningar efter Horatius
denna varit; men brefvets hela syfte och delvis själfva dess
ordalydelse låta tanken gissningsvis dröja vid den efter första bokens
första ode.
Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
