Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. 7
för dem är ett stort probleme; där man ej sett någon Fleming,
lärer man taga Respondenten därföre; där man ej väl känner
Bilmark, torde han få samma beskyllning; i Åbo falla de flästa
misstankar på mig ovärdigan, och jag ler däråt ined den rätta. Den
som gjort intet, har fått 50 plåtar, den som gjort något 15, och
den, som gjort det mästa, intet runstycke.»
Schück anför en del af detta uttalande såsom stöd för sin
gissning på Kellgren som författaren, men orden »med den rätta» visa
tydligt ifrån honom och hän på en annan. Hvem denne andre var,
omtalade Kellgren rent ut i ett senare bref till Clewberg (14/t> 1776):
»Det var Tidgren, som var far för det baronliga fostret». Denne
Kellgrens vän och landsman hade tydligtvis »gjort det mästa»,
Kellgren själf förmodligen »något», och professor Bilmark för sin
medverkan som præses belönats med de 50 plåtarne.
Några af sentenserna i afhandlingen påminna onekligen till
tankegång och uttryckssätt om Kellgrens stil, så t. ex. de kvicka
satserna: »våra Scholor och Academier äro gamla byggningar af
Go-thisk Architecture; man lappar dem och de borde byggas om», eller
»von Linné har skaffat gräs och maskar samma anseende, som
fordom tillkom menniskorna». Somliga af sentenserna förefalla
skäligen banala; om en och annan stannar man rent af i tvifvelsmål,
huruvida den ditsatts på allvar eller skämt1. Den lilla afhandlingen
har intet annat värde än att vara exponent på tonen i Kellgrens
närmaste umgängeskrets. Såsom sådan är den emellertid ganska
betecknande, bl. a. genom sin karakteristik af poesien som »öm,
ostyrig och tokrolig» i motsats mot filosofien, som är »stadig, sträng
och trumpen», samt genom reflektioner sådana som denna: »att
fordra dygden af en ung man och förneka honom alla nöjen är som
att begära Frugt af ett träd, sedan man bortskakat dess blomster».
Man vet, att Kellgren särskildt begagnade sig af den
undervisning, som lämnades af professorerna Kalm, Gadd, Hassel och
Bilmark, hvilka som lärare skildras dels hos Lagus, dels i Sghybergsons
och Heikels afhandlingar i serien ’Abo universitets lärdomshistoria’.
Äfven torde såsom hans lärare kunna nämnas bibliotekarierna (se-
1 Märk t. ex. satsen 30: »Uti Medicine förtjänar ibland annat att utredas,
hvarföre det finnes mindre antal af Gubbar i Montpellier än på något annat ställe
i Europa». — Satsen 50 lyder: »De Behagelige konsterna, säger man, äro för
Södern och de nyttige för Norden, emedan de förre aldrig med framgång kunna
idkas, utan där könet äger behageligheter. Af denna grund torde motsatsen vara
lika bevislig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
