Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. 19
erotiska lyrik, som denne ohöljdt lättfärdige sångare främst
representerade. Utan att vara någon direkt efterbildning kan denna
omstridda dikt åtminstone sägas vara ett motstycke till ’Le Délire’
af Parny. Satiren Mina löjen lånar sitt motto från Dorat. För
denna uppsats ämne är den intressant genom de skarpa omdömen
den innehåller om äldre och samtida svensk vitterhet (Fru Nordenflycht
och Bellman, poetastrar och scriblerer) samt genom den till dyrkan
gränsande beundran förf. däremot uttalar för Voltaire och Pope.
Diktens hela världsuppfattning är encyklopedisternas, och en inflickad
anekdot om Boileau antyder, att förf. vid denna tid börjat läsa
Helvetius; dennes Oeuvres funnos ock i hans efterlämnade boksamling.
Jämsides med de lätta erotiska dikterna skattade Kellgren
fortfarande åt den moralisk-retoriska riktningen. Den representeras dessa
år af de till Vitterhets-Akademien insända täflingsskrifterna Ode öfver
en stadig Man (1777) och En ynglings inträde i verlden (1778),
båda med motton från Voltaire, som var Kellgrens föregångare i att
inom sin vittra produktion sida vid sida inrymma plats åt frivol
tillfällighetslyrik och stel odestoicism. Tankeinnehållet i den senare af dessa
dikter förefaller relativt ursprungligt och visar tillbaka på Åbodikten
Saknaden med dess klagan öfver brustna ynglingaillusioner och
svunnen barnaoskuld, men äfven framåt på den starka skepticism, som
ett par år senare bryter fram i Våra villor. Redan nu är
upplysningsmaneret väl tillegnadt, såsom bl. a. framgår af de upprepade
anfallen mot »fördom».
I oktober 1778 började StocJchofons-Posten utgifvas, och i denna
tidnings spalter publicerade sedan Kellgren, oftast anonymt, de allra
flesta af sina nya dikter samt omtryckte många äldre. Hans långa bref
till Rosenstein af den 13 mars 1788 (»K&k-brefvet») innehåller som
bekant en noggrann redogörelse för den vittra produktion han då
var villig att erkänna som sin. Det bör därföre bilda den naturliga
utgångspunkten för hvarje undersökning af Kellgrens andel i
Stockholms-Postens poetiska innehåll. Utelämnade äro där enligt hans
egen uppgift endast »ett par dussin Epigram och andra små strödda
vers» samt de troligen rätt talrika bagateller han utgallrat, enär han
ej trott dem »förtjena att öfverlefva dagen». Hvad hans prosabidrag
till tidningen beträffar, så saknas ännu hvarje ens tillnärmelsevis
tillfredsställande utredning rörande dessa, och det är därför alldeles
missledande att — som flera äldre litteraturhistoria gjort — utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
