Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. 25
till växande innerlighet och manlighet» egt rum successive under
178Otalets lopp, men han antager dock som »afgjord skiljegräns»
året 1789, då Cantat den 1 januari 1789 och Dälden kommo till.
Böttiger framhåller »det lifliga ordbytet och den spända
tankeut-växlingen med en sådan motståndare som Thorild» såsom för
Kellgren »öppnande nya rymder och småningom förande honom både
till vidsträcktare utsikter inom tankens verld och till skönare
fram-bringelser inom konstens». Ljunggren lägger mycken vikt vid
Kellgrens arbete med versifleringen af konungens dramer, hvilket »icke
kunde annat än bringa till full utveckling skaldens rika lyriska
anlag»1.
Alla dessa förklaringsförsök lida af betänkliga brister.
Känslans frambrytande midt ibland gäckeriet och förståndsupplysningen
visar hän på Kellgrens allmänna mottaglighet för tidsströmningarna2
och nog äfven på en betydelsefull inre utveckling af hans rika
personlighet. Att därvid åt en kvinna, Kristina, tilldela hufvudrollen,
torde emellertid vara ett nyromantiskt påfund. Hyllningsdikten Till
Kristina ger i och för sig ingalunda rätt till en så vidtgående
tolkning, ehuru gärna kan medgifvas, att den är en vacker bekännelse
om misantropens starka påverkan af den lugna värme, som
strömmar honom till mötes vid bekantskapen med ett ädelt familjelif och
en kärlek af helt annan art än den flyktiga njutning, han förut
dyrkat och besjungit. Största delen af Atterboms resonnemang i
öfrigt förfaller med hans felaktiga gissning angående diktens föremål.
Liksom Skatelöfssvärmeriet är äfven den epokgörande danska resan
endast en myt; grundlösheten af Hammarskjölds uppgifter därom
uppvisades redan 1819 i Allmänna journalen n:r 236 med stod af
meddelanden från skaldens umgängesvänner.
Det dramatiska värsifieringsarbetet var visserligen en god
formskola, men icke nås djupare lyrisk innerlighet genom sådant. Ej
heller har man rätt att vidare högt uppskatta Thorilds direkta
inverkan på Kellgren. Hans bevarade förtroliga bref till Clewberg
visa, att han alltjämt tyckes ha uppfattat »Thorenianisme» såsom
något sjukligt, en »epileptisk poesi», som ej kunde förlikas med hans
1 Atterbom, Siare och Skalder, 6: 1: 28—30; Malmström, Sv. Vitterhetens
historia 2: 194; Böttiger, i Sv. Ak. Handl ifrån 1796, 45: 198—99;
Ljunggren, Sv. vitterhetens häfder, 1: 403.
2 Jämför hans hänförda ord om Rousseau i uppsatsen Om andeliga
Poemer och huru de böra dömmas: »I som läsen dessa bref med S:t Preux’s och
Julies Hjerta; hvad blifver er dom? beundran och tårar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
