Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Runebergs ungdomsdiktning. Med Efterskrift. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Otto Sylwan,, .
häraf för Runeberg blef, att han kom att vistas på Pargas hos
ärkebiskopen ett helt år, ända till dess hösten 1828 universitetets
verksamhet åter upptogs, men nu i Helsingfors. Detta år har varit
af stor betydelse för Runeberg; det var nu han genomgick sin
andliga brytningsperiod.
På Pargas hade Runeberg lärt närmare känna henne, som
sedan blef hans maka, Fredrika Tengström, en brorsdotter till
ärkebiskopen; hon utträngde både den äldre Frigga Juvelius, för hvilken
Runeberg skall ha svärmat ända sedan sitt sextonde år, och andra
flyktigare tycken, som fängslat hans ganska lätt antändliga hjärta.
— Men kunde han vinna henne?
Hans närmaste framtidsplaner voro kullkastade, och till
bekymren för den ovissa framtiden kom sjuklighet; Runeberg trodde, att
hans bröst var allvarsamt angripet. Redan i början af sommaren
hade han i dikten ’Barndomsminnen’ (daterad den 2 juni) klagat
öfver den jordiska glädjens förgänglighet:
Ack, le och njuta — det var barnets lott,
och ynglingens är strida och försaka.
Och de från hösten 1827 tillkomna dikterna visa oss en
genomgående dyster stämning. Det tema, som vidrörts i början af
’Ungdomen’ :
Bland de makter, som på jorden trona,
bär blott vanskligheten1 säker krona,
återvänder nu flerestädes, såsom i ’Den gamles hemkomst’ och i
’Till trånaden’, i ’Vaggsång för mitt hjärta’ och i ’Höstaftonen’,
där en strof lyder:
Där ofvan stjärnorna du eger
din rätta hamn.
0 gläds, att allt, hvad vanskligheten säger,
en dröm blott är, som sväfvar kring ditt läger
1 evighetens famn!
Till allt annat kom äfven religiöst tvifvel och oro. Den fasta
kristliga tro, som är bakgrunden för hela Runebergs lifsåskådning,
var väl ej vunnen utan inre strid i ungdomen, men liksom han
öfver hufvud icke gärna talte om den nu ifrågavarande perioden af
1 Detta ord använder Runeberg flera gånger i samma betydelse som
förgänglighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
