Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Runebergs ungdomsdiktning. Med Efterskrift. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Otto Sylwari,
förhärskande plats, och de alla äro skrifna på antika värsmátt. fetit
höra: ’Den väntande’ (daterad maj 1828), ’Flickans klagan’, ’Till
oron’, ’Till Frigga’, Tärd från Åbo’ och ’Den tillfrisknande’. Uti
flera af dessa är det man förnimmer den sensuella anstrykning, om
hvilken ofvan talats, och så är äfven fallet med dikten ’Simningen’,
som meddelats af Söderhjelm, och om hvilken denne yttrar:
»sinnligheten är i all sin styrka så ädel och ren, som man kan vänta af
Runebergs genomsunda temperament, den uttrycker sig som en
sträfvan efter skönhetskrafvets fulla tillfredsställande, efter den obundna
men upphöjda erotiska känslans innerligaste njutande vida mer än
den lyder själfva passionens retande lockelser».
Den ofvan i förbigående vidrörda frågan om Stagnelius
inflytande på Runeberg gör sig härvid åter påmind. Den har nyligen
behandlats af prof. Estlander i en uppsats, som skall ingå i den för
normalupplagan bestämda afhandlingen om Runebergs skaldskap1.
Förf. påpekar däri, att dikten ’Den älskade’, i hvilken Ljunggren
funnit en likhet med Stagnelius ’Flickans monolog’, med långt större
rätt kan sägas ha sin förebild i en annan dikt af samme skald,
nämligen ’Döra7, och Estlander förvånar sig öfver, att Runeberg öfver
hufvud publicerat en så osjälfständig efterbildning. I ett par andra
dikter, nämligen ’Sång till solen’ och ’Elegi’ (Söderhjelm, s. 57),
påvisar Estlander också ett om än ej så starkt inflytande från
Stagnelius2 och jämför vidare Runebergs ’Flyttfåglarne’ med Tegnérs
och Stagnelius dikter öfver samma motiv, hvilket Runeberg
säkerligen upptagit till behandling i medveten täflan 3.
1 Runeberg och Stagnelius i Finsk tidskrift; 1901.
2 Då det i R:s ’Vårmorgonen’ heter, att
den nyss uppväckta Näcken
rör sin silfversträng i bäcken,
hafva vi väl ock en liten reminiscens från Stagnelius.
8 I samma uppsats meddelas ock den intressanta upplysningen, att Runeberg
i sitt exemplar af Stagnelius uti dennes lyriska dikter med blyerts understrukit
en hel mängd ord; så äro i ’Dialog’ mellan ängeln och själen mellersta
stafvelserna betecknade uti all/’aders, majsolen, uppgången, mån&Zeka och flera liknande
ord. Stagnelius har här begagnat dessa såsom daktyler, hvilket R. tydligen
ogillat. Han yttrade ock på äldre dagar, att Stagnelius vars i allmänhet var vacker
och välklingande, men hans hexameter ofta felaktig. (Strömborg, 4: 1: 473).
Såsom värskonstnär står ju Runeberg utan all fråga utomordentligt högt, men i
enlighet med hela sin läggning var han dock här mera fulländare än banbrytare,
och vid behandling af hans metrik torde det kanske vara skäl att tänka på, i
hvad mån äldre teoretici sådana som Regnér, Adlerbeth och Palmblad kunna hafva
påverkat hans åsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
