Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Runebergs ungdomsdiktning. Med Efterskrift. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
èi Ütto Sylwan,
och doldes i ett haf af guld och saffraii,
och Öfver österns gröna kullar summo,
likt rosengårdar i det stilla blå,
de sköna, purpurstänkta molnens flockar.
Jag får nöja mig med detta exempel, men uppmanar den intres
serade att läsa igenom dikten. Han skall påträffa en mängd ställen,
som erinra än om Tegnér än om Stagnelius, än åter skifta i bådas
färger.
Jag tror således, att det med fullt skäl kan sägas, att de båda
nämnda skalderna hafva varit Runebergs närmaste förebilder under
hans brytningstid åren 1826—28.
Tillkomsten af ’Flyttfåglarne’, sådan prof. Estlander skildrar
den i sin citerade uppsats, kan då sägas vara symbolisk för
Runebergs förhållande till Tegnér och Stagnelius. De voro en tid hans
mästare, men de förblefvo det icke; han kände kraft nog inom sig
att täflande höja sig till deras jämlike, och det lockade honom att
visa detta just genom att till behandling upptaga ett motiv, som
dessa båda redan gifvit hvardera sin gestaltning.
Med slutet af 1828 inträder denna nya period. Med
’Svartsjukans nätter’ hade Runeberg i ett våldsamt utbrott befriat sig från
de jäsningsämnen, som ännu funnos kvar, och därmed är också för
honom sökandets tid förbi. Hvad han sedan diktar har de
egenskaper, som för oss äro de utprägladt Runebergska, den klassiska
naturligheten och enkelheten.
Den yttre impuls, som Runeberg behöfde för att finna sitt eget
område inom lyriken, kom till honom i de serbiska sånger, hvilka
han 1828 lärde känna genom en tysk öfversättning af P. von Goetze,
den där året innan utkommit i Petersburg. Det stora inflytande
dessa haft på honom ligger i öppen dag, då han själf till svenskan
öfverflyttat nästan alla. Hvad var det då,- som här så starkt anslog
honom ?
Strömborg svarar härpå (4: 1: 456), att dessas starka
inflytande berodde »helt enkelt däraf, att de råkade vara de första
folksånger, som han i form af en utvald samling lärde känna, och att
han i dem möttes af den för all folkpoesi utmärkande naivitet och
enkelhet, som så väl öfverensstämde med hans under våra enkla
förhållanden utbildade skaplynne». — Denna förklaring har lika litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
