Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Runebergs ungdomsdiktning. Med Efterskrift. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Otto Sylwan,
En ny belysning har också på senaste tiden kastats öfver de
serbiska folksångerna, hvilken för detta fall är af betydelse. I sitt stora
arbete öfver den ragusanske skalden Gundulic har Alfred Jensen1
på tal om ett eventuellt inflytande på denne från folkpoesien fäst
uppmärksamheten på, huru oklara föreställningarna ännu äfven i
litterära kretsar äro beträffande folkvisan, och beklagat, att
forskningen så litet sysslat med frågan om den serbiska lyrikens upphof.
Man har, alltsen Vuks samling i den tyska dräkten drog intresset
till sig, prisat dem utan att göra sig reda för deras konstnärliga
karaktär. »Sådana som de serbo-kroatiska sångerna i begynnelsen af
ISOOtalet funnos och upptecknades af den samvetsgranne och
absolut tillförlitlige Vuk, äro de icke blott de måhända skönaste
folkvisorna i världslitteraturen, men framförallt de obestridt
konstnärligaste. När man nu icke kan antaga, att sydslaverna af naturen
ega en större poetisk skicklighet än alla andra folk, så är jag
benägen att däraf sluta, att dessa folkvisor beteckna det högsta stadiet
af en oss obekant utveckling, som i många väsentliga drag har en
omisskännelig likhet med den äldre romanska lyriken». Vidare
framhåller Jensen, att grekiskt inflytande på dem är tydligt, och att
»folkvisans påstådda enkelhet icke alltid slår till med hänsyn till den
sydslaviska»2.
Efter hvad jag sålunda anfört, torde det med rätta kunna sägas,
att den serbiska folkvisans starka makt öfver och betydelse för
Runeberg låg just uti det, hvarigenom den skiljer sig från annan folklyrik
eller den germanska balladen, uti dess antikt enkla konstnärlighet.
För hans fina och genombildade formsinne var detta i hög grad
tilltalande; osökt sammansmälte intrycket af denna med intrycken från
hans studier i den grekiska lyriken.
Det var hösten 1828 Cygnæus bragte till Runeberg den tyska
upplagan af de serbiska sångerna, och i likhet med Strömborg kan
man därför antaga, att det var under året 1829 Runeberg utförde
sin öfversättning och tillika skref n:r 1—27 af ’Idyll och epigram’,
hvilka jämte flera andra öfversättningar (efter Herders tyska
samling) publicerades i april 1830. Den ton, som härskar uti ’Idyll och
epigram’ finna vi emellertid redan i ett stycke, som kommit till på
senhösten 1828, nämligen ’Mötet’:
1 Gundulic und 8 ein Osman. Eine südslavische Litteraturstudie (1900),
s. 363 ff.
2’Jag erinrar om, att epitetet »enkelhet» tages i vidt skilda bemärkelser, då
det tillägges en folkvisa eller en antik dikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
