Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. 73
Det påstås att en viss bland hufvudstadens Tidningar, som troligen ej
kan kostat redaktionen i papper och tryck mindre än 17 Rdr Bco i
veckan under de två år den redan utgifvits, således på året omkring 900
Rdr, — icke skall äga öfver 30 Prenumeranter; men att Redaktionen det
oaktadt ärnar allt framgent utgifva den, ehuru den således redan går med
en förlust, när utdelningsarfvodet och stämpelafgift afdragas, af omkring
700 Rdr om året. Redaktionen säges nämligen ädelmodigt göra alla
möjliga uppoffringar, blott för att få Tidningen läsen och sätta hela sin
egennytta uti att få dess åsigter spridda. Om detta äger grund, så tyckes det
som om man kunde föreslå en lättare utväg, allenast hindret mot
Talsällskapet i hufvudstaden dervid icke generar; och en utväg sedan, hvarigenom
Redaktionen och dess Förläggare med mycken ekonomi skulle kunna
uppfylla sina förbindelser, mot de redan för handen varande Prenumeranterna.
Det vore nämligen att sammankalla dem på ett ställe hvarje Lördag, till
afhörande af Tidningens uppläsning i manuskript, hvarigenom både
trycknings och papperskostnader, stämpelafgift och utdelningsprovision strax blefve
insparda; hvarvid till någon ersättning för Prenumeranternas vandringsmöda
och uppmuntran för dem att infinna sig Redaktionen saklöst kunde bestå
ett halfqvarter vin, punch eller toddi pr. man, hvilket naturligtvis icke
kunde uppgå till hälften af veckoutgiftens förra belopp. Genom ett dylikt
arrangemang är det också att förmoda, i synnerhet om dricksvarorna voro
goda, att hufvudändamålet med Tidningens utgifvande, eller spridningen af
dessa grundsatser, bättre skulle vinnas, och att Prenumeranternas antal
snart skulle tillvexa, i en med Bladets nuvarande torra diet alldeles
opå-räknelig progession.
(Argus, 1824: N. 92.)
Det finnes ytterligare ett par dylika mosaiker, i hvilka jag tror
mig kunna spåra inflytande af samme författare, som skrifvit ofvan
aftryckta småbitar. Det ena är en anekdot, som synbarligen
återberättas efter en utländsk tidning: En excentrisk engelsman hade, för
att ostörd af den öfriga publiken kunna åskåda
teaterrepresentationen, medelst ett rikligt penninganbud förmått teaterdirektionen i
Bologna att placera ett slags korg under den stora ljuskronan. Mannen
tog sin plats i korgen, medan ljuskronan ännu var upphissad på
vinden, och kom således ned och stannade miclt i salongen på
samma gång som denna. I början förvånades alla de öfriga
åskådarne öfver denna ovanliga syn, men då korgen blef kvarhängande
under mellanakterna och hindrade mången från att se, uppstod sådant
missnöje och larm i salongen, att direktionen slutligen blef nödsakad
att åter upphissa korgen på teatervinden. Engelsmannen ville
emellertid icke frivilligt foga sig i denna anordning — han hade ju
betalt sin plats — utan satte sig till motvärn, med den påföljd att
korgens botten gaf vika. »Vid denna katastrof», fortsätter den hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
