Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Krembres i Giötaland och Konung Augis i Uppsala Saga. Meddel. af Leonard Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsomnade tredie dagen effter slaget af sijna sår, men Toffte ur Werend
wårt lekt och effter nogra år frigifwen til lijka med Wemund Scalld ur
Skåne, Freyer Wjking och Orm Hålegg, som sedan hem kommo och wiste
berätta huru allt tilgånget war med K: Krembres utfärd och afgång. Toffte
satte sig ned på sin gård i Wärend och där finnes högader i et stort
stenkummel, tillika med sijn häst och alla sijna wapen. Men Wemund Scalld
lefde länge däreffter och blef sedan effter sijn död med sijna Wapen
nedsatt i en hög i Skåne, som där än i dag kallas Wemunds hög.
Andra Delen.
Cap. 13.
Om K. Augis i Uppsala.
Wid denna tijden regerade en konung i Uppsala, som af Nordmän
kalla[de]s Augis, men af Svear Åke och Sigtrudur, han låg mäst alla
sommar i härnad, ymsom i Öster och Wester. Han bar siälf alldrig andra
wapen än en stor klubba, och mötte honom ingen så stark man, som
han icke med et slag sönder krossade. Om hans kamp med Berserkarne
i Blåland, Och det Siöslaget som han höltt med Wijkingarna i Niorva
sund samt dess enwijge med K: Juba i Serkland och dess gifftermål
med K: Jubas dotter Solskin, förmäles wijdare i dess Saga. En sommar
for han ut i westra hafwet med 10 långskep, och sedan han där länge
wrecktes omkring för storm och oweder, til dess allt hans förråd på mat
och drick war til ända, anlände de omsijder i en hamn uti det landet
som Lucitania nu kallas: där lade de upp sina skepp, gingo upp i landet,
och kommo til en stad, hwarest Borgarne gingo ut emot dem, budo om
fred, utlofwandes sig wilia förse dem med alt hwad de til återresan behöfde.
Men Konungen kunne [U: kunde] ej hålla sitt folk tilbaka, hwilka hopatals
föllo inn i staden den [de] utplundrade, och sedan de burit ombord allt hwad
dem anstod, stucko de eld på staden och den i grund uppbrende. När
Konungen ernade stijga om bord, kom til honom en gammal man ur skogen
och sade til honom: Nu hafwer du Konung utan minsta tig gifwen orsak
gjort många oskyldige huswilla och fattiga, så at de hedaneffter måste af
hunger och nöd förgås, såddan[t] lära Gudarne ej ohämnad låta, utan tig
och titt Land med såddan hunger igen hemsökia, at den ena för ett stycke
bröd nödgaz ihel slå den andra. Dessutan lerer dijn afföda ej länge
besittia den Thronen som du dem lämnar, utan ett främmande folk ur
Österlanden inkomma och dem med list och konster om lifwet och Rijket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
