Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Krembres i Giötaland och Konung Augis i Uppsala Saga. Meddel. af Leonard Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bringa. Detta sannades [sedan] många år däreffter genom Asarnas innkomst
i dessa Nordländer. Konungen ropade då på sina männ at de skulle
fasttaga honom, men han stack sig undan i skogen. Sedan seglade Konungen
ut på hafwet och effter den dagen gick honom allt olyckolega i hand. Mot
hösten råkade han mitt uti [en] fientlig flotta, som länge effter honom
sökt hade. Swearne förswarade sig länge, men emot afftonen sedan större
delen af däras skepp woro afrögda och inntagne, kom Konungen med ett
sitt skepp undan i mörkret, och effter mycken möda och nöd sent om
hösten med nogra få af sitt folk, hem i sitt Rijke och for ej sedan mera
ut i härnad.
Cap. 14.
Om hungersnöden i Sverige.
J den sommaren hade Kiölld och Regn så bortskiämt grödan i landet
at den ej dågde til utsede, och folket började lijda nöd på lifsuppehälle:
och [*: dock] hiälpte det sig fram til nästa bärgning genom det lilla
förrådet, de af förra åhret i behåll hade; men då blef nöden större när det
förra förskiämda sädeskornet fast ingen äfring [U: näring] gaf. Ty måste de
försöka med bark af träd och owanlig spijs lifwet at uppehålla. Konungen
sökte fuller genom de penningar som han i sina härfärder samlat, at låta
inkomma spannmål från andra länder, och den bland sijna undersåtare
utdela låta; men den war ej tillräckelig til så många Tusande undersåtares
föda och nödtorfft, utan de begynte omkomma af hunger, funnos på
wägarne döda liggandes med hö och bar i munnen. Andra kommo hoptals
til Konungen och staden at tiggia om en beta bröd, at en gång eta sig
mätte innan de afsomnade. Som nu detta elendet dageligen tiltog at [U: och]
ingen wiste nogot hiälpemedel at gifwa wid handen, nödgades Konungen
at låta utgå det påbudet, at alla gamla öfwer 60 år skulle ihelslås, och i
fall däras afgång ändock ej tilreckeligen wore til dess qvarlämnades uppehälle,
skulle hwar fiärde människia i Rijket dödas. När detta almänt kunnugt blef,
förorsakade det en almänn sorg och klagan öfwer hela rijket; ty gaddade
gemene man sig hopatals tilsammanz, utplundrade dem de förmodade finna
nogot hos att stilla sin hunger, och hotade Konungen siälf på samma sätt
med honom [at] förfara.
Cap. 15.
Om Disa Forgunnars dotter.
Eij långt från Uppsala bodde en Jarl, benämnd Forgunnar på sin gård
Garn kallat tillijka med sin Hustru, hwilka ägde ena dotter tilsammans
benämnd Hillder, begåfwat med en serdeles skiönhet och wijsdoms anda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
