Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag till den senare Frihetstidens litteraturhistoria. 1. Af Ernst Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Ernst Meyer,
sande och kitsligt skrifven, under det »Holméns» visserligen är skarp,
men saklig och allvarlig. I afseende på talangfullhet och
skriftställar-förmåga kunna de ej ens nämnas på samma dag.
I ett bref från Gjörwell 26/i2 1769 berättas: »Kexél har
utgifvit en Diss. Hist. Moralis om en Mössa, och Helsingius en dito om
en Hatt». Hvad den förra bland dessa efter Dalins mönster
hopskrifna satirer angår, är den författad af G. H:son Uggla med
förord och noter af Kexél1; hvad den senare åter beträffar, uppger
Bygdén efter Apelblad, att den är skrifven af C. G. Broocman. Samma
uppgift återfinnes hos Braad, Ostrogot. litt. Huruvida Gjörwell är
väl underrättad eller ej, vågar jag ej afgöra.
En uppgift om Kexéls förhållande till Tessin, som jag ej
annorstädes sett återgifven, meddelas i bref från Gjörwell 27/2 1770. »Gr.
Tessin dog», skrifver han, »vid de knappaste vilkor och i en fast
obegripelig enslighet, i Kexéls armar, som hade kommit til Julhelgen
til Åkerö för at gå Honom litet til handa2. Kraftlöshet och vatusot
ändade et så lysande lif. Han var dock mycket gl. til slut, skref en
vidlöftig Journal för hvar dag, och betygade mycken devotion».
En cause celebre år 1770 var det Rehbinderska
tryckfrihetsmålet, för hvilket G. G. Malmström3 på några rader redogör. Att
Rehbinder straffades vida strängare, än han förtjänt — om han nu
förtjänt något straff alls för sin tämligen oskyldiga »intimation» i
Dagligt Allehanda, — ligger för oss i öppen dag. Också väckte
denna dom stor förtrytelse, en förtrytelse som ej blott kan förklaras
ur partilidelserna, utan verkligen, åtminstone till stor del, berodde
på en sårad rättskänsla. Såsom vanligt då för tiden gaf sig denna
luft i en mängd småskrifter, för och mot, hvarvid ej heller poeterna
försummade att stränga sina lyror. — Om denne Jean Adam
Rehbinder, som då endast var en 30-årig kanslist, men längre fram i
tiden blef en ansedd ämbetsman och författare till flera bekanta
matrikelverk, finna vi i vår brefsamling ett omdöme, och detta
särdeles oförmånligt. Kanslerssekreteraren G. A. Löwenhjelm skrifver
nämligen V12 1770: »En Baron Rehbinder i kgl. Mts Cancellie har
i dessa dagar blifvit ett ämne för Publiquens tal här i Staden
liksom Bokhandl. Holmén. Han har infördt i Dagligt Allehanda en
Notification, att Rådsprotocne rörande Öfw.hof pr ed. Bosens lidande,
1 Se Bygdén, a. a.; jfr Sv, biogr, lex., Bd. 7, sid. 367, och Sylwan, a. a.,
sid. 461.
2 Jfr Ehrenheim, Tessin och Tessiniana, sid. 217.
3 Sv. polit. hist., D. 6, sid. 212.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
