Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Karl Warburg,
Dessa Almquists ord föllo i god jord, ty Atterbom var — liksom
äfven Palmblad — mycket förtjust i denna saga. Till Euphrosyne,
som var den enda bland nyromantikerna som uttryckte sitt misshag,
skref han i febr. 1822: »Gärna medger jag, att Guldfogel är ofta
högst vidunderlig, om du endast håller dig vid själfva utarbetningen
och formen. Författarens fantasi är ännu ej tillräckligt frigjord från
åtskilligt bizarreri. och hans stil behöfver än vidare mycken öfning.
Men idén af sagan är gudomlig liksom den allmänna syftningen af
denne auktors verksamhet. Kände du honom riktigt personligen, så
skulle du också finna huru ren och ädel han såsom människa är.
Jag hyser för honom, liksom för Sondén, en fullkomlig vördnad; de
äro begge hundra gånger bättre än jag.»1
Vid denna tid hade Almquist besökt Uppsalavännerna, hade
tillbragt angenäma dagar med Atterbom, Palmblad, Geijer, Målla
Silfverstolpe, Kernell, Gumaelius, Börjesson och genom deras loford
vunnit ny lust och inspiration; omedelbart därefter meddelar han
Atterbom, att hans fantasi lefvat i planer och utsikterna af en ny
saga — tydligen llosaura.
Han hade under Uppsalavistelsen utlofvat att sända Palmblad,
hvilken funnit Guld fågel i paradis »superba, en utveckling af innebörden
i denna saga — antagligen för att begagnas i en eventuell kritik.
Den 11 mars 1822 skrifver han nämligen till denne vän —
sedermera hans bittre motståndare:
»Här i Stockholm hafva åtskilliga ekonomica mött mig; och
det af den beskaffenhet, att jag en längre tid ej så lifligt får umgås
med det som ligger min själ närmast. Det jag innelykt här skickar
dig är fördenskull högst ruskigt. I början tänkte jag vara helt lärd,
och uppsatte en idée öfver Saga och Novell i allmänhet. Hade jag
fortfarit på det sättet, tviflar jag ej, att min Förklaring öfver hela
Guldfogel blifvit en bastant Octav.
I från någonting så förskräckligt blef jag likväl genast dragen
af yttre hinder och så kallade Göromål. Sedan uppstod också ett
inre hinder, som jag nu vill nämna för dig. När jag för några år
sedan skref Guldfogel, tänkte jag icke på någon Förklaring utan
målade blott, hvad jag såg i min själ. Efteråt har jag kommit att
tänka prosaiskt på saken och finner att altsamman går på detta
sättet (Förklarings sättet) ganska rigtigt ihop. I min inre Spegel
1 Runnqvist, Euphrosyne. Norrköping 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
