Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis. 15
Orsaken, hvarföre jag vidlyftigare yttrat mig om Ws resa, än
om något annat i Sagan, är det, att denna Resa af motpartiet blifvit
ansedd för det mest befängda och af mine Vänner åtminstone för
det minst begripliga af alltsamman.
Partierna af Lustgårdens beskrifning, af de rosenröda böckerna,
af deras öden och händelser, som i Parken lyssnande vandra m. ni.,
detta skulle fylla långa afhandlingar, om det utfördes i prosa. Den
symboliska Diktens målningar hafva äfven den fördelen att med
några högst få penseldrag kunna tyda oändligheter för den, som
har ett öppet sinne uppåt. Det är sant, att alt här då ej blir så
bestämdt, som i en utförlig Prosaskrift. Men så kunna deremot
Begreppen, evigt unga och fria, ingå i hvarje olika läsande
Indivi-duum och der gestalta sig på eget sätt samt i oupphörligt nya
drägter på alt högre och högre stegar upplifva sig — då de blott äro
symboliskt anslagne. Äro de bestämdt omskrifne och nedskrifne i
afhandlingen så stå de — de stå fast och starkt, detta må ingen
neka ej heller nedsätta denna förträfflighet! — men NB. de gå icke.
Naturen skulle längesedan hafva dött, glömd af oss alla om hon
uttalat sin förklaring öfver det Helas lif med Bokstäfver och ej med
Blommor. Detta senare skrifsättet har den förmånen, att ej blott
stå utan både stå och gå. Det står ty det är en viss och
bestämd förklaring för hvarje särskild Läsare men det går tillika,
ty det eger en ny egen förklaring för hvarje ny olika Läsare och
äfven för en och samma Läsare uppenbarar sig denna skrift i evigt
sig föryngrande stigande drag alt som Läsaren sjelf stiger.»
Onekligen vittnar denna »utläggning» af sagan om Almquists
skarpsinne och fyndighet, Men man tror gärna hans egna ord, att
när han diktade sagan, han icke tänkt på denna förklaring utan
»blott målade hvad som låg i hans själ», samt att han först senare
kommit att »fundera» öfver ämnet och funnit, att >på detta sättet
gick det ganska riktigt ihop». Han medger ju dock, att olika
läsare kunna se den förklarad på olika sätt. Det är knappast
troligt, att någon läst den på alldeles samma sätt som författaren själf
gjorde efteråt.
Hela denna utläggningsmetod står för öfrigt i sammanhang med
en religiös riktning, af hvilken Almquist under ungdomsåren stod i
starkt beroende, och som satt djupa märken i hans
världsuppfattning: Svedenborgs lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
