Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquists Guldfogel i paradis. 23
1828, skref han till en god vän, J. A. Hazelius: »Jag klandrar icke
Svedenborg för det han publicerade dessa ämnen efter han kände
en viss Maning (Herrens Befallning) därtill. — Men jag får tillstå,
att jag icke har hjärta, att framställa någonting som för mig är
heligt och vackert för någon menniska, som jag tror trampar det
under fötterna.»
Häri har man nog förklaringen till det förhållandet, att
Almquist under många år lät sina arbeten förblifva i det
»manuskrip-tiska» tillståndet, att de stundom, efter det de tryckts, makulerades
och slutligen därtill, att hans verk kommo att offentliggöras i helt
annan ordning än den, hvari de ursprunligen producerades, så att
exempelvis dikter från 182Otalet först trycktes ett par årtionden
senare, något som i väsentlig mån försvårat uppfattningen af
Almquists utveckling och skärpt intrycket af oupphörliga motsägelser i
hans författarlynne1.
Själf har han haft en känsla häraf, då han låtit olika berättare
representera olika skeden af hans författarskap.
1 Redan Atterbom uttalade 1834 i sin anmälan af den första Törnrosträffen
det olämpliga i »Herr Hugos» sätt att offentliggöra manuskripten, då han skref
(Sv. Litteraturföreningens tidning, 1834: N:r 9): »Det står visserligen enhvar
auktor fritt att af sina handskrifter bekantgöra eller hemlighålla, hvad han
behagar : men af en sålunda beskaffad handskrift bör antingen intet utgifvas
eller ock allt — om ej allt utan undantag åtminstone allt det hufvudsakliga;
och det i samma följd hvari det ur sin författares inre organiskt utbildat sig.
Den enda allmänhet, hvars bifall de »fria fantasierna» troligtvis önska, är ganska
afgjordt af det slag, som vill lära känna’deras hela såsom ett helt och således
äfven mottaga det i en däremot svarande ordning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
