Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några kvarlefvor af svensk dramatik från sextonhundratalets slut. Af Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Sigrid Leijonhufvud,
jag varit i tillfälle att jämföra med orationen. Hans karaktäristiska
sätt att i sin namnteckning skrifva såväl B som H återfinnes
nämligen i orationens begynnelsebokstäfver af detta slag.
Af samma hand, och på latin äfven de, äro vidare några
sammanhörande manuskript, som tydligt röja sin egenskap af poetiska
stilöfningar och intressera genom den inblick de gifva i det sätt,
hvarpå sådana leddes vid Uppsala universitet i början af 17OOtalet.
Den unge poeten har fått omskrifva ett horatianskt ode på
hexameter och en af Ovidii heroider på sapphisk vers; men därjämte har
han fått till mera själfständig behandling kriaämnen, som variera
från Hyninits in Herculem till Epigramma in venationem quandam
pastoralem. Han fick också öfva sig att skrifva ett grafkväde in
obitum cujusdam dominœ. Hänvisningar till förebilder äro
antecknade i marginalen och rättelser här och där gjorda af annan hand.
Dessa föreskrifva sig naturligtvis från läraren, kanske någon af
nationens seniorer, eftersom dessa ofta vid denna tid åtogo sig att
handleda sina yngre landsmän1. Den, som gjort rättelserna, har äfven
på ett par ställen vid slutet af krian antecknat en ny uppgift och
hänvisat till de poeter, som för densamma borde studeras; för en
julhymn t. ex. är det hos Barlæus, Daniel Heinsius, Hugo Grotius
och Morhof, som ’recentiores’ skola söka sina mönster.
Denna grupp af manuskript slutar med anteckningen om en
uppgift, som under 17OOtalets första år ofta kunnat inspirera en
svensk diktare, nämligen lyckönskan till segraren i en strid. Någon
sådan finnes dock ej bland den unge studentens poetiska öfningar,
men väl ett Eplcidhtm(!) in funus Ileroum & diicum in novissimo
prcelio cœsorum, en dödsruna öfver dera, som stupat vid Pultava.
Samlingen af latinska dikter inledes också ined en elegi öfver
nederlaget vid Pultava, In lnctiiosissimam Svecorum cladeni ad
urhem Piiltavam, inspirerad af en bitter sorg, som endast hoppet om
konungens snara återkomst förmår mildra. Denna dikt, utan
rättelser och hänvisningar som den är, kan ej gärna räknas till de
poetiska kriorna, ehuru skrifven på samma ark som en af dem. 1
Pultavakvädet, som bekräftar Schücks karaktäristik af författaren
som karolinsk poet2, är ämnet med säkerhet själfvaldt, och
behandlingen höjer sig till verklig poetisk flykt, den sårade patriotismens
patos, en af inspirationskällorna för 17OOtalets andra decennium.
Se E. H. Lind, Värmlands nations historia (1877), s. 37.
JU. svensk litteraturhistoria, 1, s. 360.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
