Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några kvarlefvor af svensk dramatik från sextonhundratalets slut. Af Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några kvarlefvor af svensk dramatik från 16OOtalets slut. 47
sång. I prologen till K talas också om det, som »uppå denne ringe
skådebane . . . under några sånger förrebracht blifwer» —- ett
uttryck som antyder, att K i högre grad än något af de tryckta
festspelen anlagts som sångspel. Ja, det förefaller, som om alla
uppträdande här varit ’sångpärsoner’ med undantag af Apollo själf, som
inleder 2:a akten med sju alexandrin-strofer. Möjligen ha dock äfven
dessa sjungits, liksom Parnassi sonett, hvarom det i prologen
uttryckligen heter, att den siunges.
Antagandet, att de ursprungliga scenerna omarbetats för att få
in mera sång, förklarar dock långt ifrån alla olikheterna mellan U
och K. Det ser ut, som om man i stället för att blott vidtaga de af
en sådan omarbetning betingade ändringarna snarare vinnlagt sig om
att få scenerna så olika de ursprungliga, som med bibehållande af
uppränning och anordning möjligt var. Det är, såsom redan blifvit
påpekadt, blott ett fåtal uttryck och rimpar, som i oförändradt skick
öfverflyttats till K från U. Ett sådant uttryck är i detta
sammanhang särskildt att märka. U I: 1 har raderna:
Wist ähr dhen took och aldrig klook,
Som fram för dygdhen sätter
Nån Jordisk, ting, kan skee nog ring.
Än dygdh fins inthet bettre.
De motsvaras i K I: 2 af följande:
Then took wist ähr och aldrigh någott kloock
Och aldrig läsett hafwer han sin boock,
Som annan ting framföre dygden sätter,
Uthi hwadh konst han lill’ ähr snäll och nätter.
Här har man velat bibehålla en vändning, som man funnit
slående, men af den förändrade metern tvungits att undanskjuta ena
rimordet och tillsätta en ganska matt fras för att få in ett nytt.
Innehållet i U och i motsvarande scener af K sammanfaller,
såsom redan blifvit påpekadt, i hufvudsak. Så mycket mer belysande
för de båda handskrifternas förhållande till hvarandra bli de
bestämda olikheter i tankegång, som på ett par punkter förefinnas.
I U (1:1) omtalar en af de uppträdande ädlingarna, hur han
förr förspillt sin tid på jakter och därmed ådragit sig både skada
och skam, men att han nu ångrar ’hwar forna dag’. I K (1:3)
prisar däremot ene ädlingen sin och sina likars ’ädla sed’ att ’rijda,
fächta, diuren fälla ned’, och den andre förklarar lika frimodigt, att
de i ungdomsåren ’bruka ungdoms lust’, ehuru båda erkänna, att
de härvid för att vinna heder måste ledas af dygden. Dygden åter,
som i U uppträder med nästan Stjernhjelmsk barskhet, kommer här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
