Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några kvarlefvor af svensk dramatik från sextonhundratalets slut. Af Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några kvarlefvor af svensk dramatik från lGÖOtalets slut. 57
[K]
Chor af
Samptligen Rijkzens inbyggare.
Alt hwad himlen säger oss,
gärna må wij giöra!
Annat alt som bloss förgåss,
Wij dat al tijdh höra.
Medh den Guda-]äran wij förnöijas,
Att wij och till himlen sidst uphöijas.
Sedan framträder dygden, beledsagat-af
twänne ädlingar.
Dygden.
Allena iag på werlden ähr,
Som dyrkas bör och achtas,
Med wryrdnat och upwachtas,
Ty iag odödligheeten bär.
Alt annat är som wäder
Och lättare än iiäder,
Then som will altijdh hooss mig blij,
Iag nampn och skeen skall honom gij.
Lät fijka, hur the fijka will’,
The arma werldzens trälar,
The fåfäng-älskand’ siälar.
Thess möda likwist stanner still
Uthi ett ewigt glömme,
I mörckzens tysta gömme,
Ther som och all fåfängligheet
Förfaller i sin wanskligheet.
Men iag allen’, allena iag
Upp under Sool och stiernor
med mina rena tärnor
Här wänta een fullkomlig dagh
Uthi den klara wåning,
Odödligheetens boningh.
Sij! dygden altijdh lefwa bör.
Then som migh älskar, aldrig döör.
[U]
In Diem Sereniss.mi Regis
CAROLI XI.
Lusus Scenicus
üpsahliæ habitus d: 28. febr.1 686.
MERCURIUS, s. PROLOGUS.
; [Prologen saknas.]
FÖRSTÅ ÖPNINGENS I. INTRÅDHE.
! Dygdhen ledsagat aff Twenne Ädlingar,
! som henne dhen bögsta Ähran och förmån
| i alla förmögenheter tillskrifva.
I Dygdhen.
i Om något wyrdass böör, om något högt
I bör achtas,
Så bör wisst dygdens liuus och Áhrans
efwig glantz.
Om något sökas bör, så bör wisst effter
tráchtas
\ dhet Pallas wijser oss igenom book
och lantz.
Ty hwadh som elliest drifz af arme
werldzens- trählar
I tystan Glömsko sidst dhet entlig
stadnar still,
Men dygdh och ähra blir odödlig lijk
som Siählar.
Han skall och aldrig döö, som desse
föll ja will.
A ch! då dhen stora löhn, Ach! A ch! dhen
prechtig’ boning,
dhen löhn1 han wäntar sig, som
dygdens fotspår går!
Ehn liimbla efwig lust, en stiährnbepryd-
dan våning,
Ett efwigt glantzandh namnpn till lön
Ban af oss får,
Hskr.: lohn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
