Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några kvarlefvor af svensk dramatik från sextonhundratalets slut. Af Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Sigrid Leijonhufvud,
[K]
The twänne ädlingar.
Guddina Stoor, hwad nonsin1 en förmå
I högheet, wijssheet, Rijkedommar få, \
Thet endast bör anwändas till din ähra. !
I öfning tin ähr godt att stadigt lära.
Tu sitter bland the wackra Nymöers taa!
Uthi den Gull-Glantz-Wäll-beprydde saal.
Thett främsta rum tig alla ther upbiuda,
För tig the Nymfferss [spel ?] så willigt
linda.
Tu siäiff är wijss och hjelper andra fort,
som föllia tigh, att gå till ährans port.
Ibland the många wägar och the farlig’
Tu förer, leder fram så klookt och warlig.
Dygden,
laa, iaa, iag leder troo [o]eh trygt
igenom werldzens willa
Så sachta och så stilla, ;
Iagh sedigt går och mycket snygt
Iblandh dett stora buller,
Som werlden alf är fuller.
På slepprigh’ wägar att gå fast
Iag lärer wist, men eij med hast.
Den ena ädlingen.
Iag föllier gierna med, hwad dygden går,
Ty2 iag med henne ähra al tidh ^år.
Then dygden älskar, then will dygden
ähra,
Så sammanfölliess bör reen dygd och
ähra.
Den andra ädlingen.
Then took wist ähr och aldrigh nägott
kloock
Och aldrig läsett hafwer lian sin boock,
Som annan ting framföre dygden sätter,
Uthi hwadh konst han lill’ ähr snäll och
• nätter.
[U]
Dher på Svarar
den 1 Ädlingen.
Store Gudinna, du werdenes Prydnadh,
Sälle de siählar, som wägar tin gåå!
Weldige diuren tig bära diup wyrdnadh,
Ty af tin öfning dhe Sällhet all fåå.
Wägen tu ledher till ährones högdher,
dher oss bekröner odödlige nampn.
Mödhan belöness medh tusendhe frögd her,
Trygghet wij finnom i dygdenes hampn.
Muddig wähl wägen ähr, branter och farlig,
Men tina tärnor dhe hielpa wähl fort,
Föhr’ oss så sachta och led’ oss så warlig,
opför till branteste ährones Port.
Dhen tu eij lyser, i Mörkret han famblar,
stöter mot klippor och seglar i qwaf.
Straxt hwad som siunker mot honom sig
samlar,
han blir i efwiga Glömskones haf.
dherlor din wägar mig lyster att lähra,
ädla Gudinna, här ähr iag tin trähl;
Trähl iag eij blifwer, ty tu äst min ähra,
uti tin trälhdom iag efwigt blir säll.
Dygdhen.
Som sk uggen Menskio kropp, så ähran
dygden föl Ij er,
Dock utan mödsani llijt gifz ingen af
dhe twå.
Dhen som då hiernan sin i Pindi Brunn
renskölljer
EU’ och, i tapper kamp, med Mars ej
rädes staa,
Dhen will iag möta straxt medh lager-
krantz och kröna
Som efwigt grön skall blij; han dolska
lyckans lopp
Ey nånsin fruchta torf. Så plägar
dygdhen löhna.
Hskr.: monsin.
2 Hskr.: Tu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>