Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Karl Warburg,
sig. . . . Det är icke Richard Furumo, hvarigenom jag talar — han är icke
min masque. Frans och tant Eleonora äro det äfven såväl på deras sätt.
I ett postskriptum af 4 mars tillägger han några ord för att
närmare försvara sig mot anmärkningen:
Mitt bref var redan färdigt och försegladt då jag i går erhöll begge
dina bref af den 26. Februari och 2 Mars1 på en gång. Älskade broder,
jag har redan i mitt bref tackat dig för hvad du om mig skrifvit. Du ser
deraf att jag anser dig rättvis äfven när du klandrat. Det är sant, att i
den dager, hvari jag ser tingen, vore det mycket lätt att svara på flere af
anmärkningarne; t. e. Jag skulle ansett orimligt, att låta en fröken Ulrika
(såsom stilöfning helst) hafva skrifvit fullkomligt — Alvina’2 har sina
svagheter, som också herr Hugo i Verkets ande andrager sid.3. Juliani
charakterston har ett Stagneliskt element, härtill hör till costumen något af
söderländskt-mystisk ordformation, hvaraf St:s sjelf öfverflöd ar, och Julianus
nyttjade o påk4 i denna tonart o. s. v. Men detta anser du för en falsk
theori och alltför stor naturlighet, och det kan så vara. Om mina
skrifarter har jag en flerårig erfarenhet, emedan månge i manuscriptet läst
mina saker och, upprigtigt sagt, har efter en lid, och sedan de närmare
inkommit i anden, stötestenarne i stilen, efter deras egen försäkran, fallit
eller jemnat sig.
Hvad dig beträffar har du så mycken godhet i hela ditt sätt emot mig,
äfven när du ogillar, att jag knappast velat försvara mig mot
anmärkningarne. Det du säger dig litet längre fram ämna skrifva, skall blifva för
mig ett stort nöje att läsa.
I maj 1834 bebådar Almquist ett nytt arbete, en komposition
som han skrifvit »under en del af sitt illamående», och som han
slutat »häromdagen med en viss känsla af sällhet».
Men glädjen räcker ej länge, förrän jag åter kommer mig in i någon
ny sammansättning.
Jag eger ingen fridfull, eller ens i minsta grad lycklig stund, annars
än när jag får teckna, bilda, componera händelser, måla charakterer, hela
nätter, då jag ej sofver, är min hjerna upptagen, liksom en theater, af
individuel1, som hålla dialoger derinne; jag hör hvart ord. Detta är väl
1 Dessa bref äro, så vidt jag vet, förkomna.
2 Nionde boken i Hinden.
8 Almquist har uteglömt siffran. Det är sid. 31 i originalupplagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
