Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Karl Warburg,
Öfverstinnan, Palmblad, Töraeros m, fl. I samma bref uttalar han
sin fägnad att få läsa Atterboms tankar om Tintomaras och
Ramidos figurer. Han antyder också, att detta kan vara till gagn i hans
ställning’-*som rektor vid Nya Elementarskolan:
Det är en slags besynnerlig lycka jag har hos mina herrar Förmän,
att jag ändå otadlad får skrifva det jag skrifver; men jag tror verkligen,
att H[artmansdor]ff har så mycken kärlek af gammalt till dig, att ett godt
omdöme fälldt af dig öfver mig, stärker och underhåller den godhet han
redan länge bevisat mig.
Almquist hade desto mera skäl att önska ’en god präss’ från
Uppsala, som den tongifvande Stockholmska kritiken var honom
rätt omild. Han betraktades nog där ännu »såsom ett barn af den
mystiska, trånande, ölostbleka skolan, som icke dugde till ett annat
än att befria oss från en äldre helt och hållet formell»1. Särskildt
hade Drottningens juvelsmycke blifvit illa åtgången i Aftonbladet (8
dec. 1834) i en, antagligen af Sturzen-Becker författad; uppsats,
som hade följande motto:
Den snille är i ett kan vurma i ett annat
Men tro att snillets höjd är höjd af raseri
Se däri, mina barn, bedra Ni er förbannadt,
och hvari på ett persifflerande sätt redogjordes för innehållet i denna
»romaunt», med hvars affekterade rubrik det skämtas. Såsom prof
på tonen i kritiken må anföras:
Strax i början af berättelsen talas om ett* par fröknar, som ha den
olyckan att vara vansinniga, men hvilkas sjukdom här kallas sinn es
förfallen het. De voro likväl nog kloka att endast blifva galna skåftals, så
att den ena var förståndig och i stånd att sköta den andra, när hennes
tid inträffade. Vi rekommendera denna nyttiga hushållsmani för alla andra
sinnesförfallna och främst bland alla till metodens uppfinnare. Näst det
att alltid bära sig åt som en förnuftig människa ges ingenting nyttigare
än att åtminstone göra det emellanåt, skulle än världen på det sättet gå
miste om en och annan romaunt.
I februari 1835 offentliggjordes Atterboms andra recension, den
om Drottningens juvelsmycke och Ramido Marinesco. Atterbom
bådade den med följande ord den 4 febr. 1835 i bref till Almquist:
1 Uttryck i en uppsats i Aftonbladet 1839 af J. P. Theörell, efter det att
Almquist tagits till nåder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>