Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den börjande reaktionen mot nyromantiken. 85
en skald som mer än någon annan i Sverige nu lefvande, är stark i
förmågan att uppfinna och finna (’trovar’, hvaraf ’trovatore’, troubadour).
Vi taga här denna förmåga i den vidsträckta bemärkelse, hvari den
innebär ’finnandet’ af karaktärer, handlingar, händelser, situationer, och
beledsagar dem med djupa blickar in i de mångartade själstillstånd, i hvilka det
innersta människolifvet outtömligt omvexlar.
Atterbom yttrar till slut den förhoppning,
att författaren, hvars skrifter så lifligt uttrycka behofvet af en
innerligare poesi eller konst än den nu för tiden allmänt gällande, och
förkänslan af de underkrafter, genom hvilka denna kommer att uppenbara
sig, snart skall med ett nytt skaldeverk ådagalägga sitt fortsatta stigande
på konstnärsbanan till det stora mål, som tyckes vara honom föresatt.
Ju mindre han då lämnar grundade skäl till den beskyllning, som hans
vänner visserligen ej alltid kunna vederlägga, att han stundom förvexlar
det konstrika med det konstiga, det naiva med det barocka, det ironiska
med det blott bisarra, det symboliska med det blott utvändigt och
tillfälligt allegoriska; ju mera hans tillkommande skapelser utmärka sig ej
blott genom ännu skuggfriare själsskönhet utan ock genom ännu felfriare
artistisk sinneform: desto villigare skall man tillerkänna honom den bland
Nordens skalder upphöjda plats, hvartill en rätt utveckling af hans anlag
bör föra honom.
Denna Atterboms granskning sågs gifvetvis med olika blickar å
skilda håll. Almquist själf bragte honom sitt tack i följande ordalag:
Jag både af hjertat tackar dig och kan ej annat än beundra dig,
som, oaktadt de myckna arbeten du har såsom professor, likväl gjort dig
mödan att skrifva tvenne så utförliga recensioner, och ännu dertill börja
en corrigering af Luna1.
Ännu en gång innerlig tack! din redliga vänskap är mig ovärderlig.
Jag hade skrifvit och tänkte skicka dig en förklaring öfver åtskilligt, i
synnerhet den gamla frågan om det ironiska elementets förhållande till det öfriga
i mina arbeten [hvarpå början af recensionen öfver Ramido gör en [-anspelning],-] {+an-
spelning],+} men jag bryr mig icke om att skicka det; mycket inom mig är
ett mysterium för mig sjelf, ej underligt då, om det är det ännu mer för
andra. Om konstverks upplösning eller slut har jag likväl en bestämd
tanke, som jag vid tillfälle skall, närmare utförd, öfversända, emedan jag
finner det ifrån min sida nödvändigt.
1 Atterbom var vid denna tid sysselsatt med att genomgå och granska
Sig-nora Luna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
