Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Karl Warburg,
Äfven Israel Hvasser intog en kylig ståndpunkt till Atterbom
vid denna tid och var särskildt, såsom det senare visade sig,
motståndare till Goethe. Möjligen kan han hafva inspirerat vissa
Goethe-fientliga uttalanden i den mot Almquist och Atterbom riktade uppsats,
som snart blef synlig i en Uppsalatidning.
Dess författare var hans landsman, e. o. biblioteksamanuensen
magister docens C. A. Hagberg. Denne var då en ung man på 25
år, som efter vid 20 års ålder tagen magistergrad blifvit docent i
grekiska litteraturen, därvid han särskildt studerade Aristofanes samt
den grekiska dramatiken i allmänhet och Thukydides. Därjämte
ägnade han sig åt vitterlek, fick 1832 Zibetska priset för en sång
öfver Gustaf Adolf och vann mindre priset för ett otryckt äreminne
öfver Stjernhjelm och för en tolkning af ett stycke ur Tassos
Jerusalem, hvarjämte han utgaf en öfversättning af Aristofanes
Demagoger. Äfven som kritiker hade Hagberg gjort några lärospån, då
han i Svenska litteraturföreningens tidning infört ett par
anmälningar, af hvilka -den märkligaste rörde hans tidigt aflidne,
begåfvade vän E. V. Rudas dikter1.
I denna anmälan hade han riktat ett angrepp på den nya tidens
versmakare, de blinda efterföljarne till Tegnér, Atterbom, Stagnelius,
som han liknar vid den Leopoldska skolans eftertrupp; och han
förebrådde den kritik, som hvilade på samma grund som Polyfems,
hvilken på sin tid fördömde Leopolds anhängare, att den icke med
samma stränghet och utan barmhertighet skure bort de poetiska
vat-tenkvistarne, som växte på dess egen grund; den beginge ett fel,
om den genom stillatigande gillade eller med öppet uttaladt beröm
hyllade nya talanger af det tvetydiga värde att endast hafva följt
med strömmen.
Redan här finner man alltså Hagberg ställa sig kritisk mot den
nya skolans efterbildare, liksom öfver hufvud taget mot tidens
epigoner. •—Den uppsats, hvilken han 1835 offentliggjorde, och som väckte
så stort uppseende, var dock af annan art och annan ton. Den var
en gycklande stridsskrift. Närmast framkallad af Almquists senast
utgifna Törnroshäften (Drottningens juvelsmycke och Hamido) samt
Atterboms kritik af dessa, gjorde Hagberg front mot nyromantikens
världsåskådning, mot den från Goethe nedärfda esteticismen och
mot teorien om Tärt pour 1’art.
I hvad mån Hagberg här gick det »Fahlcrantzska lägrets»
ärenden, är svårt att säga. Men man bör icke förbise, att han hade
Sv. litt.-för en. tian., 1834: 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
