Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den börjande reaktionen mot nyromantiken. 91
du bor i Garibergs paradisiska trädgårdar, till hvilka man vandrar från
staden öfver Sabbathsberget, en herrlig benämning på ett ställe, där
metallernas helsoådror springa, och menniskor bygga kring dem eländets
boningar, på hvilkas murar de säkert ej såsom trotsande segertecken
upphängt sin svaghets stöd.
Men detta liknar ju mera ingången till en brunnspredikan, hör jag
dig invända, än ett bref till en Dame, för hvars riddare man någon gång
behagat förklara sig. Men saken är allvarsam, och jag ämnar ej heller
skrifva något »ljuft bref». Det gäller, om jag ej allt för mycket bedrager
mig, en förvillande åsigt af konsten både hos konstnärer och beundrare
och som egen eller lånad, tyvärr äfven uppenbarar sig hos den med snille
begåfvade förf. till Törnrosens bok. Låna mig för en stund din
uppmärksamhet, så vill jag draga dig till minnes en brytning i vitterheten, hvilken
vi öfverlefvat, och gifva dig en vink om beskaffenheten af de idéer, som
gjort sig gällande och öfver hvilkas spekulativa djup så mången vän af
»leeture» beklagat sig.
Med glädje sågo vi de Fransyska Encyklopedisterna bekämpas för den
lättsinniga materialistiska åsigt af verlden, hvilken de sökte att utbreda och
hörde med ännu tvekande beundran de gälla jubelrop, som uppstämda i
Tyskland af dem, som kallade sig deras besegrare, återklingade ända hit
till Upsala. De slagne voro måhända värde sin död, men hade åtminstone
den stora förtjensten att öppet och ärligt visa, hvad de förde i skölden.
Frid med deras aska! En annan tid skulle nu komma! andakten, så hette
det återvända i dufvoskepnad öfver jorden; den eviga friden, försonande
döden och lifvet sänka sig likaledes på dufvovingar, och sanning flyga som
en örn emot solen att dricka ljus. Heliga Natur! återskallade det från den
enda saliggörande kyrkan, i hvars sköte man med helig andakt, eller i
konstspråket, »recht inbrünstig» dyrkade den eviga naturen, hvars högsta
förklaring uppenbarade sig i den sköna konsten, och sköna konstens
religion med sin »Poesie des Lebens», sitt »Dichterleben» drog in i lifvet den
hedniska plastiken. Dessa Naturdyrkares åthäfvor voro retande för ögat.
I stället för den fransyska skolans vaxkabinetter med sina liflösa blickar,
uppställde de sina tableaux vivans, dem! åskådaren sekundvis fick beundra
såsom verkligheter. Dock framför alla andra Myther, lyckades de bäst i
att framställa den om Narcissus, ty skalden glömmer sig så gerna vid
spegeln af lifvets urkälla, tills förbytt i en blomma, han får dela naturens
njutningsrika »Stilleben» endast rubbadt af de kemiska valfrändskaperna.
De urgamla idéerna om den’ sköna konstens förhållande och beroende af
något djupare sedligt eller heligt gillades, ja beprisades ljudligen, under det
hela skaldeverk diktas, endast att bortresonera den fria viljan. Det heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
