Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den börjande reaktionen mot nyromantiken. • 101
och utkommer snart ett annat stycke, som jag skref mot slutet af förra
året, och nu en tid bortåt gjort i full ordning. Man skall deraf, som jag
hoppas, få se att, när sinnet så rinner på mig, kan jag skrifva målningar
ur det enskilda lifvet, trefliga och milda nog. Stycket heter Baron Julius K*,
eller fröken Eleonoras Reseminnen; och emedan det här är denna i
familjestil goda varelse, som berättar, så har alltsammans ton derefter. Efteråt
i samma band, kommer också ett litet stycke till, som har till föremål, att
ur Jagtslottets synpunkt och dager upplysa de frågor, som dels i din
recension dels annars blifvit väckta, rörande Ramidos, don Juans,
Tintoma-ras slut, och öfverhufvud nästan alla Jagtslottsstyekenäs sätt att sluta1.
Jag tror att du, i det hela, skall blifva nöjd dermed. Hagbergiaden
kommer jag endast ganska litet att vidröra; Han har snartsagdt angripit
konsten sjelf, och det ur synpunkten af en soi-disant religiositet. Hans
anfall äro särdeles dumma; men de väckta frågorna emellan det »rent
artistiska och det rent religiösa», emellan det »intressanta och det goda»
m. m. äro af så stor vigt och betydelse, att ingenting vore önskvärdare,
än att du ju förr dess hellre realiserar ditt i brefvet nämda förslag att
utgifva en särskild brochur, sammanfattande dina omdömen om Törnrosens
bok, jemte tillämpningar på de hagbergska punkterna. Icke blott jag, utan
på sätt och vis all Poesi är angripen: och af hvad ? af christendomen — och
af hvilka? af några om hvilkes christendom man intet utmärkt för öfrigt
vet. Man känner icke mig synnerligt, när man icke vet, huru djupt jag
hyllar just christendomen. Men det skulle anstå dig ypperligt, att uppträda
och skrifva i christendomens och konstens förenade namn. Jag deremot
bör, åtminstone icke ännu stort orda, derföre, att det såge mera ut som
personelt försvar än en strid för den stora saken. Hela ungdomen skulle
vakna upp om du här tog ett par hastiga, raska tag: och lita på mig, jag
skulle ej vara sen att följa. Här skulle åter kunna blifva ett lif i Sverige.
En månad senare (27/4) sänder Almquist Atterbom det omnämnda
nya Törnroshäftet, hvarom han skrifver:
Här sänder jag dig en liten bok, en mild och beskedlig komposition,
ehuru mången torde finna roligt att författarinnan till Hvardagslifvet der
uppträder. Egentliga känslan och nerven hvilar dock på en person, som
förut uppträdde i ett föregående stycke.
Det sednare stycket, här i boken, är en Vue — tagen ifrån
Jagtslottets horizont — öfver några af de hufvudfrågor, som blifvit uppkastade.
Det ät en Vue utan att derföre alls vara en polemik.
Dialog om sättet att sluta stycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
