Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Karl Warburg,
recensionen. Jag ber dig afgöra, huruvida dess åsyftade ändamål, neml.
att såsom bilaga till Correspondenten tjena till ett ironico melancholiskt
svar på Hagbergska recensionen, skall uppfyllas eller icke. Du kan ju sjelf
finna att icke jag kan hvarken philosophiskt eller esthetiskt vederlägga den
gynnaren, men huruvida jag alldeles misslyckats i att drifva litet spe med
honom torde skriften sjelf kunna upplysa.
Lindblad tar till orda i »det äldre fruntimrets» namn och låter
henne taga den stackars Goethe i försvar. Hon erkänner sig hafva
läst både Werther och Wahlverwandtschaften med förtjusning. Nu
först har det emellertid blifvit henne klart, att Goethe i Werther
velat visa, huru man borde förälska sig i en annan mans hustru och
skjuta ihjäl sig, och i Wahlverwandtschaften hur man bör vara gift
med en kvinna och förälskad i en annan.
Azouras Lazuli Tintomara hade hon ej kunnat sluta, innan den
var utläst, hela natten hade hon varit sysselsatt med detta
djäfvul-skap. Hon anför slutligen en god väns, en viss Theodors, omdömen
om Augusts kritik öfver Almquist. Denne förmenar, att Augusts
religiositet borde visa sig i aktning för andra människors innersta
öfvertygelser. Det fordras för att döma öfver ett gånget tidehvarfs
heroer något annat och mera än magisterstudier i litteraturhistorien,
och detta mera är det just som August i sin kritik saknar. Han
tillhör de Nicolaistiska granskare, om hvilka Goethe sade
Und wer mich nicht verstehen känn
Der — lerne besser lesen.
I varma ordalag framhålles det tankeväckande i Törnrosens
bok, där man känner närvarande en hand, som för uppåt; de
strängar, som här ljuda, hafva förut af ingen annan anslagits och skola
rikta den sig mer och mer fullkomnande konstens eviga instrument
med ännu en oktav, hvaraf människor kunna hafva glädje. Det
torde dock dröja innan den ton, hvilken här lika djupt som
innerligt framgått ur en lefvande människas bröst, förmådde genomtränga
larmet på den stora litteraturmarknaden, med hvars produkter den
ingenting annat hade gemensamt än trycksvärtan och recensenterna.
Och slutligen bringar denne Theodor, hvars ord det äldre
fruntimret citerar, Törnrosskalden sin hyllning, i hopp att han ej måtte
förtröttas, blott han funne en enda läsare, som vore människa mer
än till namnet, utan obekymrad af de växlande omdömena och
ömkliga beskyllningarna fortsätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
