Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Karl Warburg,
lertid själfva den vunna platsen öfversvämmar af tidens nya vågor — dels
var det närvarande uti Frankrike för allsmäktigt, att det ej skulle draga den
nya eller nygamla tendensen in i sin hvirfvel. Det har skett på det sätt,
att Romantikerna kastat in i det förflutna hela det närvarandes oro ...
Spiritualismen har ej kunnat göra sig gällande men den har hjelpt
materialismen i själfförstörelse; och den poetiska verlden förefaller snart som en
tabula rasa . . . Omkring ett decennium, sedan den uppträdt i Tyskland,
visade sig den nya romantiken i Sverige. Att dervid endast tala om
imitation är fåfängt. Den moderna romantiken har af inre orsaker, liksom
förut den moderna Glassiciteten, gjort sin rund kring Europa. Af
Roman-ticismens katastrof har hos oss hittills varit föga spordt; i England och
Tyskland desto mer.
Efter dessa allmänna uttalanden, i hvilka man kan finna
antydningar till en sida af den stora brytning med forna vänner och
meningsfränder, som timade 1838, öfvergår Geijer ändtligen till hvad
rubriken angifver, Fahlcrantz Ansgarius, och inleder granskningen
med följande polemiska ord, syftande på Atterboms parentes i
december-artikeln 1835:
Rec. har ansett mödan värdt att genom denna inledning förorda sin
anmälan af närvarande poem; och att han ansett sådant i sin ordning
bevisar att han tänker högt om detsamma. Han har gripit till pennan,
emedan han trott att detta ’ofärdiga’ poem i Sveriges enda
Litteraturtidning förtjent att omröras annorlunda än med ett och annat i förbigående
framkastadt, mer tadlande än gillande ord eller med ovänliga allusioner.
Med anledning af denna Geijers uppsats skref Almquist den 16
oktober 1836 till Atterbom:
Jag har tänkt fråga dig, om du ämnar svara någonting i anledning
af G:s utfall såsom rörande dig lika mycket som Ansgarius (i den der
särdeles recensionen som, bärande den sistnämdes namn, angår honom föga).
Jag kan icke begripa hvad G* har emot, att jag kallat snillet »indefmibelt»
helst han litet längre fram sjelf anser allting vara sådant, att det icke i
grunden kan af förståndet uttömmas. Jag har visserligen icke framställt
hvad jag sagt i »Några Drag» med det anspråket att vara
grundläggningen för en hel eller ny Konst-åsigt; månge flere, än jag, hafva ansett
Snillet indefinibelt; och det lär väl icke vara mindre rätt för det den
egenskapen delas af mycket annat. Lika enfaldigt synes mig hans misstycke emot
mitt yrkande eller varning rörande den poetisk a ingifvelsens bringande
under alltför mycken reflexion. När han talar om att gå på i gudomlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
