Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Ill
blindhet låter det som han ansåg reflexionen för menniskosjälens enda
ljus, och det är som hörde man fader Boileau i verlden. Hvad är då
åskådningen? Hvad är då Trons heliga uppfattning af Gud och
naturen? De äro icke reflexiva; men menniskan är likväl med dem långt
ifrån blind.
Det är sorgligt att man med en man som G* skall behöfva göra så
allmänt kända anmärkningar. Dock är det emot hans högdragna tonart
jag mest opponerar mig. —
Och för att icke tala om mig, så äro väl alla de emot dig måttade
slängarne bra orättvisa. Har du då icke rättighet att skrifva om hvad du
vill och tycka om Ansgarius hvad du behagar?
När Almquist skref detta hade redan Atterbom replikerat den
Geijerska piken. I Litteraturföreningens tidning för den 12 oktober
hade han anmält några arbeten af Silvio Pellico och kom
därvid in på den nyitalienska skolans didaktik, »hvilken icke är en
sådan som vårt estetiska system födömer». Han tillägger:
Väl är sannt — vi yttrade det i afseende på en tidningsartikel som
beskyllde oss att hylla naturvetenskapen såsom det Heliga, Wällusten
såsom det Sköna och Hedendomen såsom Konstens Religion — väl är det
sannt, att »ett i aes th etisk hänsigt o färdig t poem, som går ut på att
vara en psalm (t. ex. de flesta i våra profpsalmböcker, i den nya Danska
psalmboken och i flera) eller theologisk lärodikt (t. ex. Uz’ens Theodicé,
Tiedges Urania, Wielands Abraham, Gasströms Ode öfver Försynen)
uttrycker ett mycket torftigare mått af öfverjordiskt lif än den världsligaste
kärleksvisa som är framqvälld ur ett naturens fullhet omfattande och i
fullklang återgifvande hjerta» (t. ex. Kellgrens Nya Skapelsen eller Goethes
»Kennst Du das Land»), men detta hindrar icke att ju Poesien kan på
kraftigaste sätt vara Christendomens och Sedlighetens tolk i productioner
hvilka jemväl i aesthetisk hänsigt äro ganska färdiga.
Till detta uttalande, hvari Atterbom alltså fritager sig från att
särskildt ha åsyftat Fahlcrantz, fogar han en not, som utgör svar
till Geijer:
Rec. har först nyligen hört omtalas en förunderlig tydning af detta
ställe, en tydning förrådande en sådan »ofärdighet» i förmåga att
æsthe-tiskt och psychologiskt förstå honom, att han icke vill deröfver yttra något
annat än ett råd till hvar och en att hädanefter läsa honom med sina
egna ögon och icke lita på läsare af det slag, hvilka stundom för idel trän
icke se skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
