Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Karl Warburg,
tvifvel är han en af samtidens störste konstnärer, och en af de
älskvärdaste sångare något tidehvarf ägt.
Slutet af den andra artikeln ägnas åt Alex. Dumas dramatik och åt
den J»dämoniska» Balzac, hvars storhet och »farlighet» Hagberg ser i
behandlingen af »detta inre, underbara i människonaturen». Mer än i sina
spökhistorier förskräcker han oss, då han förtäljer, huru vi inom oss själfva
lefva och tänka, så väl i den stora världen som i den lilla. Hagberg
beklagar, att det tycks vara en fix idé hos Balzac att »lyfta på den slöja,
af hvilken äfven Goethe lyftat en flik i WahlverwarcUschaften». »Det sätt,
på hvilket båda intränga i en helgedom, dit inga orena blickar aldraminst
under äktenskapets helgade skydd borde våga sig, kan icke annat än
fördömas af den stränga kritiken, isynnerhet då man, såsom fallet är med
Balzac, sträfvar att nå ett tycke af vetenskaplighet».
Uppsatsen slutar med orden: »Forts, en annan gång.» — Denna
fortsättning kom aldrig.
Man finner i dessa kritiker brefskrifvaren från
Upsalacorre-spondenten mognad och utvecklad. Han begagnar icke längre så
starka ord. Sin motvilja mot nyromantiken, sådan den utvecklats
på tysk botten, har han bevarat, och han har särskildt betonat sin
afvoghet mot dragen af »medeltid» och sin stränghet i fråga om
könssedligheten. Men mest betecknande för en ny tid är häfdandet
af den borgerlige mannen gentemot den förmenta ’ridderligheten’.
Då Hagberg den 10 maj 1837 sände »sin faders trognaste vän»
Esaias Tegnér förra delen af denna afhandling om den franska
vitterheten, skref han till honom1:
Emottag, vördade farbror, ty med detta kära namn vågar jag under
min faders skydd nalkas Esaias Tegnér, närvarande arbete som vedermäle
af en vördnad som, närd af ynglingens svärmande beundran, mognat till
frukten af manlig öfvertygelse. Då i denna afhandling om den nya
fransyska vitterheten åsikter framträda, som göra sig gällande som sträng
motsats emot de vid Upsala universitet allmänt gängse, är jag beredd, att om
så fordras så väl tala som svara, och det skall vara mig kärt att göra det
i minnet af en man, som hvarken af smicker eller smädelser lät beveka
sig att öfvergifva sin öfvertygelse.
Tegnérs svar, som förvaras bland brefven till C. A. Hagberg i
Lunds bibliotek, lyder:
Jag tackar dig för din öfversikt af Fransyska vitterheten, hvari mycket
var mig nytt och lärorikt, ty jag har i sednare tider ej haft tillfälle att
1 Orig. i Lunds universitets bibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
