Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lingiana. Aktstycken och anteckningar. Af G. A. Westerblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 C. A. Westerblad,
besöka det förnäma Stockholm en gång om året, och där aflämna
mina arbeten, och sedan fara tilbaka med min förtjenta lön o. m. s.
Denna min förtjenst vid Theatren är så mycket säkrare, som
Directionen altid håller sig til de personer, för h:ka den en gång fattadt
förtroende, och ännu mer, som det är dess egen vinst at altid hafva
nya och förtjenande piecer at up föra. — (Jag säger ej förtjenande i
anseende til författaren utan blott i afseende på folkmängden.) Väl
medgifver jag at man aldrig kan ledsna vid Stockholm, så framt
man vill lefva i — 3A af Narr, så framt man finner sig ständigt
rogad af olika upträden, föremål och sådant; Men detta lefnadssätt
gör sist at man sluteligen afskyr Lugnet; därföre äro alla
Stockholms-boar smittade af den fördom : at bo på landet vore at dömma sig
til evig mjältsjuka. — För min del är jag ej af deras tanka. —
Glad är jag at ödet unnat mig få vara här dessa år \ för at vinna
någon kunskap om det man kallar smak och lätthet i skrifsätt och
seder; ja, äfven en, något mera vidsträckt, kännedom af menniskan
i den hyfsade kretsen. At granska, döma, och yttra sig — dessa
äro fördelar som man kan vinna här; men hvilka man sällan vill
vinna; ty dårskapen höjer sig öfver tänkandet, och hyfsningen drifver
smaken ofta till en Osmak.
Men redan gäspar Mfar vid mina dumheter, förlåt! Jag har
föresatt mig att fylla arktalet. Det är Söndag, och jag har således
tillfälle at stjäla mig tid, men ej at taga den, ty mina göromål ropa
ständigt: Hvad gör du? Om jag ej händelsevis fått veta at Hr
Widegren ämnat sig i denna vecka ner til Småland, hade jag verkel,
icke ännu skrifvit på någon tid, men hvad säger jag? — Jag är ju
för upriktig? — Hvad! — uprigtig och rödhårig! — Ha! ■— Hvilka
motsatser.
Men nu väntar Mfar väl några nyheter såsom provision för sitt
besvär med at läsa igenom hela det föregående af min epistel och
sannerligen — Jo, tyst! — Jag har ändock något at berätta. — Hvad
då? — Jo: det, at jag vet — ingenting. — Såsom hämd för dylik
ovetenhet utbeder jag mig det straff, at Mfar, straxt efter
genomläsandet af detta bref, sönderrifver detsamma. Om någon finge se de
vurmerier som där finnas skulle den förbanna sig på at jag aldrig
läst Gellerts Abhandlung von dem guten Geschmacke in Briefe; och
jag har ändock, på min ära, läst den samma, fast jag till min van-
1 Af dessa brefskrifvarens eglia ord att döma torde således de på direkta
biografiska uppgifter blottade åren 1794 och 1795 vara att inberäkna i hans
Stockholmsvistelse (jfr ofvan s. 25).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
