- Project Runeberg -  Samlaren / 25:e årgången. 1904 /
34

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lingiana. Aktstycken och anteckningar. Af G. A. Westerblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 C. A. Westerblad,

man tycker sig vara tillstädes vid de förra, och personligen känna
de personer som de senare tillhöra. Att härpå gifva exempel, skulle
man behöfva afskrifva en god del af poemet. Se Ulfgrims och Hejdis
portraiter, hästoffringen i 2:dra Sången, Wanadis i 4:de och
mångfaldiga flera. Af originella och träffande liknelser, af naturmålningar,
äfven i det mäst naiva slag, t. ex. de landstigande barnen pag. 128,
finnes ett öfverflöd, som hedrar författarens snille. Hans målning af
Åsarnas batalj med Jotarne är genom sin liflighet och eld och sin
rikedom på förändrade omständigheter i mitt tycke Hornerisk.
Författarns sparsamhet på reflexioner är ock en stor förtjenst, hälst när
han gör några, äro de korta, träffande och utmärka alltid ett ömt
hjerta. Om det ordet Sjelfständig Poesi, hvilket jag ej så
uteslutande, som en del af vår tids Critici, godkänner, skulle hafva något
mönster, så säger jag med öppenhjertlighet, att jag ej för vårt språk
känner något mera passande än Poemet Åsarne. Det är i sanning
så originelt att ingen imitation der framlyser, och den likhet det äger
i stort manér med de gamla, röjer sig endast i begges likhet med
Naturen.

Hvad Stylen för öfrigt angår är den Mar och lättläst, den första
egenskap en läsare med skäl fordrar. Rimmen äro i allmänhet
rigtiga och oklanderliga. Det Dactyliska versslaget Skalden valt, är
originelt och saknar icke behag, men har dock troligen föranledt
åtskilliga kränkningar af Svenska ordens tonvigt eller Quantitet (sådant
har Författaren sjelf medgifvit), till ex. från hvilkens i ställe för från
hvilkens som det rätteligen uttalas. På få ställen är versen något
hård, t. ex. en flöttbjörk Jcringdrifvit pag. 109. På ett och annat ställe
äro ordändelser nyttjade, som språket ej tillåter t. ex. adverbierne
frimodigen, hastig en; man säger frimodigt, hastigt. Detta är ett
bruk som blott läres genom öfning, ty man säger i andra fall både
redligen och redligt, villigen och villigt. Användandet af
termina-tionen an, höghvälfdan i stället för höghvälfd m. fl. skadar ej då
det ej för ofta förekommer; det är en arkaism, som passar i ett
quäde öfver gamla händelser. Deremot tillstår jag att bruket af
månde, men framförallt i förkortning af månd’, icke behagar mitt
öra. Ordet har nästan bortvikit ur den nya Svenskan och syns sällan
böra nyttjas, om icke i någon Ballad öfver ett ämne der man med
flit vill härma gammaldagsspråket. (Frestad vore jag äfven att
ut-dömma det oftare bruket af mång för många). Ett och annat något
lågt ord har jag funnit t. ex. knep, som mera passar för ett
skämtsamt än Episkt skrifsätt; men dessa fall inträffa så högst sällan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:18:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1904/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free