Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Runebergs förebilder,
AF
JOHAN MORTENSEN.
Trots det att mycket utmärkt är skrifvet om Runeberg, är
knappast den hemliga drifkraften i hans diktning och själfva hans
utvecklingsgång till alla delar klargjorda. , Icke ens hans förhållande till
förebilderna är uttömmande genomforskad — med undantag möjligen
för lyriken — och detta är en nödvändig förutsättning för ett djupare
inträngande i hans eget väsende. Förvånansvärdt nog finner man
vid ett genomgående af ämnet åtskilligt nytt, som tillsammans med
åtskilligt gammalt låter gruppera sig på ett klarare sätt än förut och
gifver en delvis annan bild af Runebergs utveckling.
Orsakerna till att frågan om Runebergs förebilder är så litet
utforskad, äro mångahanda. Först och främst har knappast det
egentliga historiska studiet af honom ännu börjat, ty visserligen
är det längesedan han bortgick och ännu längre sedan han
upphörde att producera, men, fast nya kulturströmningar sedan gått
fram öfver Skandinavien, har Runeberg dock aldrig upphört att vara
en fullt lefvande skald åtminstone i Finland. Detta kommer sig icke
endast af hans stora och ovanliga poetiska förtjänster, af att han är
Finlands ojämförligt störste skald. Det beror säkerligen i mångt och
mycket också på de tryckta politiska förhållandena i hans
fädernesland. Han betyder så oändligt mycket för Finland, han är själfva
inkarnationen af allt det bästa, som rör sig i folket, symbolen för
dess forntid och framtid, dess tröst och dess hopp, så att man helt
naturligt långt mindre undersökt honom än i beundran skådat upp
till honom. Men det är först då en skald en kortare eller längre
tid varit bortglömd, först då de egendomliga omständigheter, under
hvilka hans diktning uppstått, ej längre stå lefvande för publiken,
som det visar sig nödvändigt att stycke för stycke framtaga alla de
faktorer, som varit i verksamhet vid hans tillblifvelse, och på så sätt
ånyo uppkonstruera den andliga miljö, ur hvilken han framgått.
»Sninl.ircTi 1904. - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
